plugghast

William Shakespeare - Hamlet

Det första jag möts av i filmen är uppställda riddare och människor vid en gigantisk ålderdomlig borg. Jag får sedan se insidan av borgen och då möts man plötsligt av en mängd dystra och sorgsna ansikten. Frågor dyker upp i huvudet - Vad har hänt? Är det någon som har dött? Detta är mina första funderingar. Och visst är det så. Fadern till huvudpersonen Hamlet har dött. Nu tar berättelsen fart.

Hamlet tar inte sin faders död på ett bra sätt, utan han blir totalförstörd och mår verkligen inte bra fysiskt. Det värsta av allt är att hans mor, kort efter faderns död, gifter sig med en person som Hamlet inte tycker om, hans farbror. Hamlet är förälskad i en kvinna vid namn Ophelia och hans känslor är besvarade. De har planer på giftermål, men då Hamlet beter sig underligt efter faderns död förbjuder Polonius, Ofelias fader, dem att prata med varandra.

Hamlets bästa vän, Horatius, bringar en stor nyhet en dag. Hamlets döde far uppenbarade sig för Horatius och två av vakterna, i form av en vålnad. Hamlet blir då mycket nyfiken och vill självklart titta efter om vad hans bästa vän berättat är sant. Samma kväll håller de utkik i borgens torn efter vålnaden och mycket riktigt ser Hamlet sin faders ande uppe i borgtornet. Hamlet går självklart dit och får veta av sin far att det var moderns nye make, hans fars egna bror, som orsakat hans död. Han droppade gift i faderns öra vilket orsakade en svår och smärtsam död. Dessutom kan fadern aldrig komma till dödsriket eftersom han inte biktat sig innan döden.
     Hamlet tror på sin fars ord och fylls av hat mot sin farbror. Han bestämmer där och då att han ska bringa sin farbror om livet.

Mentorn i filmen är Hamlets far som ledsagar honom. Det är han som berättar sanningen och vad han bör göra. Jag anser att det är en stor vändpunkt i filmen, när Hamlet träffar sin fars vålnad. Där sparkas verkligen äventyret i gång och det blir spännande när man vet vad som verkligen har hänt.

Hamlet är ändå inte helt övertygad om farbroderns skuld, trots faderns ord, utan han tvekar att döda honom vid flertalet tillfällen och missar därför många chanser. Men när ett sällskap med skådespelare kommer till staden och ska spela teater ändras allting. Hamlet skriver då en pjäs som är baserad på händelsen som hans fader berättade om. Detta gör han för att se Farbrodern, Claudius, min när den spelas upp. Han vill se hur han reagerar. Det var ett mycket smart drag av Hamlet för så fort aktörerna spelar upp pjäsen och scenen när mordet utförs blir Claudius enormt känslosam, så det går inte att ta miste på att det är han som är skyldig till mordet.
     Något jag blev förvånad över, som man kan kalla för en vändpunkt, är när Hamlet sticker kniven i Ophelias far, Polonius. Jag tror han gjorde detta av vrede. Han hade varit med om så mycket, moderns svek och farbroderns svek. När han dessutom inte får vara med sin älskade Ophelia får han nog och så dödar han hennes fader av ren ilska. Lite senare i filmen mister Hamlet ännu en av de han håller kär, Ophelia. Hon blir mentalt sjuk och galen efter faderns död och troligen eftersom henne och Hamlets framtid tycks vara som bortblåst. Hon hittas senare drunknad i en insjö. Hamlet blir extremt nedstämd längre fram i filmen och funderar vid många tillfällen att ta sitt liv, dock hindras han av hans rädsla för helvetet.

Ophelias bror Laertes blir vansinnig när han kommer hem från sin studieresa och upptäcker att hans far är död och Ophelia är vansinnig. När hon sedan tar sitt liv, som jag nämnde ovan, skyller han på Hamlet och blir därmed hämndlysten.

Mot slutet av filmen blir det en rättegång i form av en duell mellan Hamlet och Laertes, då de tidigare bråkat om vem som älskar Ophelia mest. Laertes doppar svärdspetsen i gift eftersom han vill döda Hamlet oavsett vad som händer under duellen. Kungen skålar med vin för varje del som Hamlet vinner av duellen. Efter han vunnit en del sträcker kungen fram en skål med förgiftat vin och försöker få Hamlet att dricka, men han berättar att han hellre vill ta det efter duellen är slut. Plötsligt utbringar Hamlets mor, drottningen, en skål över Hamlet och dricker av den förgiftade drycken och i samma stund skär Laertes Hamlet med svärdspetsen när han inser att duellen ändå är över för hans del. Drottningen får svåra smärtor och inser vad som har hänt precis innan hon somnar in. Sen dör Laertes efter att ha berättat för alla att kungen dödade drottningen. Nu, i slutet av filmen, rusar Hamlet fram och dödar sin farbror iskallt, samtidigt känner Hamlet hur giftet cirkulerar i honom och han faller mot sin död.

Detta är en fruktansvärd berättelse som man blir oerhört berörd av. Jag tycker lite synd om Hamlet som inte kunde lita på någon, och jag kan förstå hans depression. Men jag tror ändå starkt på att Hamlet, trots sin död, ändå kände att han  vann, han fick sin seger då han lyckades döda sin farbror.
Jag tror att budskapet som filmen vill förmedla är att man ska vara försiktig med vem man litar på. Man ska alltid vara på sin vakt!

Stolthet och fördom är den berömda kärlekshistorien om Elisabeth Bennet, den starka, oblyga medelklasskvinnan och hennes oerhörda kärlek för godsherren Mr. Darcy.

Det första kapitlet i boken beskriver grundigt huvudpersonen, Elisabeth (även kallad Lizzie). Hon är en av de äldsta i syskonskaran, dock mycket olik hennes systrar. Lizzie är en stark och självständigt kvinna som vägrar bli styrd av andra, utan hon gör som hon själv vill och går sin egen väg. Man får senare bland de första kapitlen följa Familjen Bennet, modern, de fem systrarna och fadern när de är på en bal i deras hemtrakter för att visa upp systrarna - främst de äldsta, Lizzie och Jane. Boken utspelar sig nämligen under tidigt 1800-tal då det var föräldrarnas uppgift att gifta bort sina döttrar till så ordentliga och högklassiga män som möjligt. Detta för att barnen senare skulle försörja föräldrarna när de blev gamla.

Lizzie vill gärna hitta sin man på egen hand, utan hennes föräldrars hjälp. Hon var en kvinna som var misstänksam mot folk hon inte kände och särskilt om de var förmögna. Rika människor menade hon oftast bara spelade artiga mot varandra för att i nästa sekund prata illa om varandra, något som gjorde Lizzie upprörd. Annat som gjorde henne arg var män som såg kvinnor som sina ägodelar och styrde över dem (vilket var vanligt på den tiden).

Under balen finns det en man, herr Darcy, som Lizzie tittar lite extra på. Hon finner honom mycket snygg men också underlig, för han verkar så sur och dyster vid första intrycket. Han tackar dessutom nej när hon frågar om han vill dansa med henne. Lizzies syster - Jane, fattar tycke för Mr. Bingley, en vän av Mr. Darcy, och när Jane åker för att hälsa på honom insjuknar hon i en väldig förkylning. Lizzie skyndar sig dit det första hon gör för att se till sin syster, då träffar hon på Mr. Darcy igen som är gäst i samma herrgård. De verkar båda fatta tycke för varandra men beter sig ändå reserverat, som om de är rädda för att visa sina känslor för varandra. Vid en bal på denna herrgård dansar de tillsammans och tycks komma närmare varandra, men fortfarande är det mycket stelt mellan dem.

Efter många tecken och antydningar till att Mr. Darcy är förälskad i Lizzie, erkänner han slutligen att han älskar henne. Dock avvisar Lizzie honom eftersom hon tidigare fått reda på att Mr. Darcy medvetet har skiljt Mr. Bingley och hennes syster Jane åt, för att han inte tyckte de lämpade sig för varandra. Han menade att Bingley hade starkare känslor för Jane än vad hon hade för honom. Således hindras deras uppenbara kärlek för varandra och detta kan man se både som en prövning, och en vändpunkt. Berättelsen sätts verkligen igång här och det blir otroligt spännande. Man vill ingenting annat än att de ska vara tillsammans.

Slutligen bortser Lizzie från sin envishet. Det kommer fram att han har gjort mycket bra saker för familjen, i smyg. Hon erkänner tillsist sin kärlek för Mr. Darcy. Det är den stunden man väntar på genom hela boken. Han blir godkänt av Mr. Bingley, Lizzies far, och de förlovar sig.

Jag tycker inte att Lizzie ändrar karaktär någonting alls i boken. Hon är samma självständiga och starka kvinna som hon alltid har varit. Det enda som ändras är att hon för en stund kan svälja sin envishet och bekänna att hon älskar Mr. Darcy. Detsamma gäller honom, att han kunde svälja sin stolthet och tala sanning för en gångs skull. De båda är så oerhört lika till sättet och passar mer än bra tillsammans. Jag tycker detta är en helt fantastisk kärlekshistoria och det är bara tur att den slutade lyckligt, annars vet jag inte vad jag skulle göra. Det är en mycket bra och känsloladdad bok, precis så som jag gillar det.

C.S. Lewis - Narnia, Häxan och lejonet

Narnia är den äventyrliga berättelsen om de fyra syskonen, Peter, Susan, Edmund och Lucy, som under kriget blir skickade ut på landet för att få skydd hos en gammal professor. Vad de får vara med om under sin tid ute på landet är något de sent kommer att glömma.

Det första man får ta del av när man läser bokens första sida är varför barnen blir skickade ut på landet, samt en beskrivning av hur professorn ser ut och är som person, att han är mycket gammal med yvigt, vitt hår och är så snäll så barnen genast fattar tycke för honom. Han har en hushållerska, Macready, och tre hembiträden.
     Senare i kapitlet får man följa barnens första dag hos professorn. De hade planer på att gå på upptäcktsfärd den dagen men eftersom regnet öser ner beslutar de sig för att istället utforska det gigantiska huset de numera var bosatta i. De öppnar dörr efter dörr och kikar in i de fina och ståtliga rummen tills de tillslut hittar ett rum som är alldeles tomt så när som på ett stort klädskåp. Peter, Susan och Edmund strosar vidare medan Lucy stannar kvar av fascination. Hon öppnar klädskåpet och går in bland alla pälsar som finns där. Skåpet tycks aldrig ta slut. Men plötsligt känner hon något kallt under fötterna, snö. Hon har kommit till Narnia.

Här sätts historien i rullning, när Lucy tar det första steget in i Narnia. Det är redan i första kapitlet på boken och därmed startar äventyret på en gång, vilket jag tycker är ett stort plus med denna bok. Jag gillar verkligen när det blir spännande på en gång, då man slipper läsa och läsa och vänta på att det ska hända någonting. Lucy är inte blyg av sig alls utan snarare nyfiken och väldigt vågad. Hon blir direkt fascinerad av Narnia och fortsätter längre in tills hon plötsligt träffar faunen herr Tumnus som hon utvecklar en vänskap med.

Jag tycker att barnen är varandras mentorer i denna berättelse. De är varandras medhjälpare och stöttar varandra genom hela resans gång. När Lucy kommer tillbaka till klädskåpet efter att ha umgåtts med herr Tumnus i flera timmar, har tiden stått stilla i den verkliga världen. Hon berättar för sina syskon vad hon har varit med om, men de tror att det bara är småbarnsfantasier och bryr sig inte mer om det. Senare samma kväll återvänder Lucy till Narnia och herr Tumnus. Vad hon inte vet är att hennes bror, Edmund, smyger bakom henne och in i Narnia. Nu kommer första prövningen i berättelsen, den vita häxan som har förhäxat Narnia får syn på Edmund. Hon låtsas vara snäll då hon ser att det är en människa, en son av Adam, och lurar honom att han ska få bli prins över Narnia om han tar med sina syskon till henne. Men i själva verket vill hon bara döda dem, eftersom en gammal sägen säger att fyra barn, två döttrar av Eva och två söner av Adam, i framtiden ska komma att rädda Narnia.

Senare i boken får även Susan och Peter syn på Narnia, och alla de fyra syskonen går för att hälsa på Lucys vän herr Tumnus, som till deras förvåning blivit tagen av den vita häxan. De får reda på att de är menade att rädda Narnia och därmed trycks äventyret i gång.
     Barnen utsätts för många prövningar och hinder på vägen mot Narnias fred. Till att börja med har ju häxan lurat Edmund och tar honom till gisslan för att komma närmare hans syskon. Men Edmund blir fri tillslut. Den vita häxans medhjälpare försöker även flera gånger stoppa barnen och döda dem, dock utan att lyckas. Boken slutar lyckligt med att den vita häxan försvinner, barnen lyckas rädda landet och får därmed titlarna som kungar och drottningar i Narnia.

Jag skulle vilja påstå att barnens karaktärer ändras en del i berättelsen. De bråkar inte lika mycket som innan de kom till Narnia, utan de samarbetar och blir därmed bättre vänner med varandra. Den som förändras mest är dock Edmund. I början av berättelsen är han kaxig och gör precis som han vill, utan att bry sig om de andras åsikter. Men i slutet ändras hans personlighet till en mycket vänligare och hjälpsammare människa.

Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne

Det första jag möts av när jag börjar läsa boken är en noggrann och rätt så lång beskrivning av huvudpersonen, Philes Fogg. Genom att läsa beskrivningen får jag uppfattningen om att han är en ståtlig och rik medelåldersman som hellre sitter hemma själv ochi pysslar i sitt hus än att vara ute och roa sig bland folk. Han verkar vara lite av en ensamvarg helt enkelt. Av sättet som författaren beskriver hans kläder och hans hus, förstår jag att boken utspelar sig för en mycket lång tid tillbaka

Titeln, Jorden runt på 80 dagar, förklarar uppenbart att boken kommer att handla om en jordenruntresa som ska ta 80 dagar. Det var åtminstone min första tanke. Och visst är det så, denna otroliga resa påbörjas mycket tidigt i boken. Fogg sitter på sin favoritklubb och spelar Whist, ett spel han gärna sysselsätter sig med då han inte väljer att sitta hemma, när han och hans kamrater plötsligt börjar diskutera om det är möjligt att ta sig jorden runt på 80 dagar. Fogg är stensäker på sin sak, att han verkligen skulle klara det. Kamraterna skrattar åt honom och menar att det praktiskt taget är omöjligt (på den tiden var det faktiskt något fullkomligt otänkbart). Fogg är en person som, när han tror på något, måste bevisa det, så därmed är vadslagningen igång. 20,000 pund satsar han på att han efter 80 dagar ska vara tillbaka på klubben klockan 08:45. Fogg skyndar sig hem från klubben, ber sin betjänt Passepartout att packa en lätt väska och redan samma kväll tar de båten från stadens hamn.
     Här blev jag otroligt förvånad över att Fogg hade modet att bryta sina rutiner. Visst hade jag fått uppfattningen om att han inte är en person som ger sig i första taget, utan måste han bevisa något gör han det. Men att han skulle lämna sitt hem för en resa som ska pågå i 80 dagar trodde jag inte. De 20,000 punden han förlorar om han inte hinner tillbaka är ingen stor summa pengar för honom och rör honom därmed inte ett dugg. Pengar är en världslig sak för honom och alltså är det bara själva grejen, att han vill bevisa att han klarar det, som är viktig.

Någon särskild mentor kan jag faktiskt inte identifiera i berättelsen. Eller man kanske skulle kunna säga att hans betjänt är hans mentor till viss del, eftersom han faktiskt följer med honom på denna långa resa genom världen, hjälper honom i svårigheter och finns där som stöd. Annars skulle jag vilja påstå att Fogg är sin egen mentor i vissa stunder. Han är själv så stark som individ, vet vad han vill och gör vadhelst som står i sin makt för att uppnå vad han vill.

När Philes Fogg och hans franske betjänt stiger på båten som ska ta dem ut i världen, så börjar deras fantastiska resa och äventyr som de sent ska glömma. En engelsk detektiv, Fix, förföljer dem genom hela resan därför att Fogg misstänks ha rånat The bank of England på 55,000 pund innan resans avgång. Detta är förstås inte sant och reds ut senare i berättelsen. Denne Fix är i hälarna på Fogg vid ett flertal tillfällen, men kan inte arrestera honom förrän han är på brittisk mark. Det brittiska imperiet var stort på den tiden, men omfattade inte hela världen, så det var inte en lätt uppgift för Fix att arrestera Fogg. Men när de når Liverpool kommer den stora vändpunkten i berättelsen, Fix lyckas arrestera honom. Detta gör att de missar tåget från Liverpool till London och därmed tror sig Fogg ha missat möjligheten att vinna vadet. Men, nu kommer ännu en vändpunkt, Passerpartout kommer på att de har räknat fel i bytet av tidzoner vilket innebär att de endast har förbrukar 79 dagar. Alltså kommer de att hinna tillbaka till London i tid.

När Fogg kommit tillbaka till London och det är bevisat att han klarat utmaningen berättar han för kvinnan, Aouda, som de räddade i Asien, att han älskar henne. Det förvånar mig mycket att han hade modet att berätta om sina känslor för henne, då han tidigare har verkat något känslokall och bara har brytt sig om sig själv och sina egna behov. Jag måste nog säga att Philes Foggs karaktär genom resan ändras till en mer känslosam och öppen sådan. Alla de nya erfarenheterna och prövningarna är med om orsakar nog denna förändring av hans personlighet.
     Jag tror att Philes Fogg, trots alla motgångar och prövningar, ändå är glad att han gjorde denna resa. Han inser nog själv att han har ändrats till en bättre person och hade han inte gett sig ut i världen hade han heller inte träffat Aouda, som i slutet blir hans fru.

Jorden runt på 80 dagar är en oerhört spännande och bra bok. Jag kunde knappt slita mig ifrån den i vissa stunder, för man ville bara veta mer och mer om resan och hur det skulle gå för Fogg.

Vad är en romantisk text?

Romantikerna var otroligt engagerade i att visa mäktiga känslor inom konsten och litteraturen. Kraftiga känslor visades i form av skräck, längtan, kärlek och ensamhet på en väldigt intensiv nivå. Känslor och fantasi hyllades som aldrig förr. Man började ofta inkludera övernaturliga gestalter och övernaturlig kraft, såsom änglar, älvor och magi, i poesin och konsten. Detta var något alldeles nytt inom litteraturens värld och hade aldrig tidigare brukats i så stor utsträckning. Romantikerna drömde sig bort till platser bortom det naturliga. De ville helt enkelt fly från verkligheten och det tidigare omtalade sunda förnuftet, som upplysningstiden hade präglats av. Allting som räknades som naturligt ägde en själ och var levande. Själen var av stort intresse, då den intresserade en romantiker mer än kroppen. Människans dubbla sidor, den goda och den onda, ansågs viktiga att känna till under romantiken. Man började i skrift ta fram den himmelska sidan och nattsidan, som de kallades. I romantiska berättelser förekommer det ofta att människor förvandlas till varulvar, demoner och andra rysarfigurer, när nattsidan tar över. När en människa blir kär så förvandlas hon av kärlekens magiska kraft. Hon börjar se saker som hon inte tidigare gjort, det gudomliga i naturen.

     Om man tittar på olika romantiska texter och romantisk poesi så framkommer alla känslor tydligt och klart. Jag tycker att författarna från romantiken förmedlar sina känslor på ett väldigt gripande sätt. De låter känslorna flöda och därmed är det inte så svårt att tyda vad en romantisk text i stora drag handlar om, om den så innehåller lyckliga eller skräckinjagande känslor. Romantiska texter handlar många gånger om verklighetsflykt. En romantiker vill inte befatta sig med livet han gavs och heller inte världen han lever i. Många gånger längtar han bort till en annan plats, tid eller värld, till ett bättre ställe. Kanske till en någon ensam och vacker plats, där han kan få vara ifred med sina djupa tankar och filosofier. En romantiker kan till och med ta till droger bara för att få känna den efterlängtade känslan av frihet och verklighetsflykt. Det är även mycket naturligt och övernaturligt inblandat i en romantikers text och han vill gärna vara fri från regler som inkräktar på friheten. Han vill vara ett med den natur som är orörd av människan, fri från allting som binder honom till något och bara sjunka in i sina tankar.
     Amanda är en dikt skriven av Erik Johan Stagnelius. Det är en typisk romantisk text och jag tycker det är en oerhört bra och välskriven text som väcker många blandade känslor hos mig. Den innehåller en mängd glada känslor, men även känslor av trånad och längtan. Jag anar också en liten sorgsen känsla i den sista versen. Det är mycket natur inblandat i texten och Stagnelius talar verkligen om hur levande naturen är för honom. Denna Amanda uppenbarar sig för honom i blommorna och i solen. Han hör, ser och känner henne och vet att hon är närvarande.
     Under 1800-talet så började författare att skriva om dåliga och hemska sidor hos människan. Den rysliga berättelsen om Frankenstein gavs 1818 ut av Mary Shelley och 1843 publicerades Den svarta katten som är skriven av Edgar Allan Poe. Dessa två rysarberättelser är två historier som är typiska för litteraturens skräckromantiska värld som under denna tid inträdde. Frankenstein är den ruggiga berättelsen om en vetenskapsman, Victor Frankenstein, som bygger en kropp av likdelar och slutligen lyckas väcka monstret till liv. Victor flyr och gömmer sig tills monstret återigen dyker upp i hans liv. Monstret har försökt att närma sig människor men har blivit jagad bort pga. hans förskräckliga utseende. Nu vill varelsen hämnas genom att döda Victor Frankensteins närmaste vänner och familj. Frankenstein blir besatt av att finna monstret och allting sluter med att båda dör.

     Jag tycker att detta är en helt otrolig berättelse. Boken har jag inte läst men jag tror att jag har sett filmen för längesedan, för jag känner verkligen igen berättelsen om Frankenstein när jag läser korta utdrag på Internet. Någonting som fascinerar mig är att även om detta är skräckromantik så anar man ändå en mängd känslor i berättelsen. Denna varelse som ska vara så skräckinjagande och fruktansvärd har faktiskt känslor. Han försöker närma sig människor, antagligen för att han känner sig ensam, men ingen vill ju såklart ens prata med honom eftersom han ser ut som han gör. Man kan ju tänka sig själv hur man skulle reagera om ett stort "monster" närmade sig en. Jag skulle bara skrika rakt ut och springa iväg. Som sagt har jag inte läst boken, men som jag har uppfattat det så är denna varelse inte alls farlig egentligen. Han har inte bett om att få leva och se ut som han gör. Det enda han vill är att få lite vänner, eller åtminstone någon att prata med. Men eftersom alla springer iväg så känner han sig såklart otroligt ensam och misslyckad. Det är därför han börjar bygga upp ett hat mot sin skapare och bestämmer sig för att döda alla han håller kär. Det gillar ju såklart inte vetenskapsmannen och därför söker han upp varelsen och allting slutar som sagt med att båda mister livet. Det är en väldigt känslofylld historia med ett bra budskap, och jag gillar handlingen skarpt.

     Den svarta katten är en faslig berättelse som handlar om en mans fruktansvärda alkoholmissbruk. Han är så fast i spriten som gör att han bygger upp ett hat mot hans djur och framför allt katten som han älskar så mycket. Det går så långt att han först sticker ut det ena ögat på katten och därefter dödar den. Sedan börjar han sakna sin svarta katt och hittar därför en ny, liknande katt som han tar med sig hem. Sakta börjar han bygga upp ett hat mot även denna katt. En kväll när han och hans fru är på väg ner i källaren så följer katten med. Han snubblar nästan över katten och blir vansinnig, tar fram yxan och precis när han är på väg att hugga katten stoppar hans fru honom. Han blir ännu mer vansinnig och det slutar med att han dödar sin fru. Efteråt beslutar han sig för att mura in henne i väggen, för han är säker på att ingen kommer att kunna hitta henne där. Ack så fel han hade. En dag kommer en skara poliser till hans hem för att leta efter den försvunna kvinnan. Det hela slutar med att det hörs ett kattskrik ifrån väggen och bakom väggen hittar poliserna liket med en katt på hennes huvud. Mannen hade lyckats mura in Den svarta katten.

     Detta är en ryslig historia med en riktigt otrevlig handling. Det är otäckt att tänka på hur mycket alkoholen kan påverka och styra ens liv. Denna man älskade ju verkligen sin katt, egentligen, men när spriten tog över så visste han inte alls vad han gjorde. Det är mycket känslor, som är typiskt för romantiska texter, inblandade i även denna text. Mannen är inte helt känslokall utan han känner ånger, saknad och även kärleksfulla känslor. Jag blev väldigt sugen på att läsa denna bok efter att ha läst det lilla textutdraget i boken. Den verkar vara riktigt bra.

En liten sammanfattning

Att läsa om romantiken har för mig varit jätteintressant, framför allt eftersom jag aldrig tidigare har läst om epoken, vilket medförde till att det blev ännu roligare och ännu mer intressant. Jag tycker själv att jag har fått en bra inblick i romantiken och också skräckromantikens värld. Jag har analyserat både texter och dikter på mitt bästa sätt och jag tycker att jag har förstått dem bra. Romantiken är en härlig värld fylld av känslor och harmoni men också skräckinjagande känslor. Edgar Allan Poe, som har skrivit Den svarta katten, var en man som skrev just om dessa otäcka känslor. Han förde fram människans onda krafter och dåliga sidor på ett riktigt ruskigt sätt. Det var ett speciellt tema att arbeta med, och också mycket lärorikt.

Inledning

"Kan du hä av ljude på radjon så vi hör när Hans-Erik komma mä bussn?"
"Ja, ja gammgubbe ja få väl göre de då."
     Den skånska och den ångermanländska dialekten intresserar mig jätte mycket och därför har jag tänkt undersöka dessa dialekter samt göra en jämförelse mellan dem. Anledningen till att jag valde just dialekter som mitt arbetsområde är dels för att jag går språkinriktningen på samhällsprogrammet, men också, som jag nämnde ovan, för att jag är otroligt intresserad av, inte bara dessa dialekter, utan dialekter överhuvudtaget. Varför jag just valde skånska och ångermanländska var mestadels eftersom jag ursprungligen är från Härnösand, som ligger i Ångermanland, och själv pratar ångermanländska vilket medför att jag har stor kunskap om den dialekten. Sedan snart ett år tillbaka bor jag i Landskrona, Skåne, och under den tiden har jag uppmärksammat en hel del olikheter mellan dialekterna när det gäller uttal, ordförråd samt meningsbyggnad.
     Den huvudsakliga frågan jag vill få svar på är följande: Finns det några stora likheter respektive olikheter mellan den skånska och den ångermanländska dialektens uttal om man jämför med rikssvenskan? Sen ska jag även försöka att besvara denna fråga: Vad finns det för slang samt ålderdomliga uttryck i dialekterna?

Vad är rikssvenska, skånska och ångermanländska?

Rikssvenska, eller standardsvenska, är den svenska dialekten som har högst status i Sverige, menar Wikipedia. Talad rikssvenska är namnet på en blandning av mälardals- och sörmlandsdialekter, tidigare med hög status, som ansågs ha ett klart uttal och därför lärdes ut i skolorna runt om i landet. I offentliga sammanhang idag, såsom TV och radio, använder man rikssvenska då det i allmänhet anses vara en tydligare och mer förfinad dialekt. Rikssvenska är också Sveriges standardiserade skriftspråk, vilket betyder att det är detta skriftspråk som man idag får lära sig i skolan.

Enligt Wikipedia är skånska namnet på de nutida sydsvenska dialekterna som talas i Skåne, samt även på de äldre sydskandinaviska dialekterna som talades i Skåneland före 1600-talets försvenskningsprocess. Efter Sveriges erövring av Skåneland så har en väldig del av det skånska ordförrådet försvenskats eller helt enkelt försvunnit ur dialekten, dock skiljer sig skånskans prosodi, det vill säga dialektens ljudegenskaper, fortfarande från rikssvenskan. Skånska, menar man, är en svensk dialekt, dock finns det de som hävdar att den är dansk med anledning av att dialekten är starkt influerad av det danska språket. Ur ett etniskt, kulturellt eller historiskt perspektiv kan man till och med tycka att skånska är ett eget språk, men större delen av Sveriges befolkning anser att det inte är så. Grundandet av Skånska Akademien och bevaringsprogram av skånskan från regeringen har gjort att det skapats ett intresse för skånskan som en kulturell markering. Ett stort antal skånska debattörer begär att skånskan ska bli ett erkänt officiellt minoritetsspråk eftersom de anser att det idag är ett undertryckt sådant. För att kunna göra det måste ett skriftspråk ges ut, vilket Skånska Akademien gjort, dock skulle man kunna säga att det är svenska med en del skånska ord. Skånskan kan vara svår att förstå för många, vilket framför allt beror på dess diftonger. Språkvetenskapligt så gör diftongerna att skånskan ligger närmare engelskan än de andra svenska dialekterna.

Ångermanländska är en norrländsk dialekt som talas i landskapet Ångermanland. I söder, norr om Medelpad, börjar Ångermanlandsmålen och sträcker sig i väster mot Jämtland och fram till Nordmaling och Bjurholm i nordöst, där västerbottniska mål så smått börjar. I nordväst sträcker sig Ångermanlandsmålen fram till Åsele. (Svenska dialekter, Bengt Pamp, 1978)

Uttal

Ångermanländskan har det "rullande" r:et i sin dialekt, som uttalas med tungspetsen, och som majoriteten av de svenska dialekterna idag har. Skånskan däremot har ett "skorrande" tungrotsuttal som är en helt ny företeelse, och som tros ha importerats från den danska ön Själland. Så sent som i början på 1900-talet talade fortfarande en del skåningar med "rullande" r vilket tyder på hur ungt det "skorrande" r:et i dialekten faktiskt är.
     Enligt Pamp försvinner r i framför allt pluraländelser efter a, i och u i den norra delen av Ångermanland, och därmed uttalar man ordet hästar som hästa, och det kan till och med betyda hästarna där både n och a försvinner. Denna företeelse finns inte i Skåne utan där kvarstår r:et. Vid kusten och även i Ed och Långsele i sydöst kvarstår r i pluralis vilket gör att exempelvis fåglar uttalas fågler, hästar uttalas häster och så vidare. En annan liknande företeelse är att ändelsen de ofta tas bort efter verb som står i dåtid. Knackade blir knacka och jublade blir jubla. Det händer också att skåningar tar bort ändelsen de i vissa verb, dock inte i lika stor omfattning som ångermanlänningarna. I vissa ord sker det bortfall på av ändelsen -e, man förkortar helt enkelt ordet, så att "inte" blir "int", "hade" blir "hadd" och så vidare. Vilka ord som uttalas på det här sättet finns det inget samband mellan.
     I de skånska trakterna förekommer endast det "tunna" l-ljudet vilket också är det enda l-uttal som finns i rikssvenskan. I Ångermanland finns däremot, förutom det "tunna" l-ljudet, också ett "tjockt" l-ljud som uttalas med tungspetsen långt tillbakadragen. Detta tjocka l finns i ord där riksspråket har vanligt l, i ord som till exempel "ful" och "folk".
          Ett nordligt drag som finns i Ångermanländskan är att predikatsfyllnaden står i oböjd pluralis, exempelvis "dom e snäll" eller "dom e rolig" som i rikssvenskan skulle uttalas: "dom är snälla" och "dom är roliga". En annan ångermanländsk företeelse är att sätta det possessiva pronomenet efter huvudordet vilket gör att man säger "huset vårt" och "boka din" istället för rikssvenskans "vårt hus" och "din bok". I Skåne förekommer faktiskt också denna konstruktion, dock verkar den bara användas vid släktskapsord och endast i norra Skåne. Man säger till exempel "bror hans" istället för rikssvenskans "hans bror" och "pågen min" som betyder "min pojke/son".
     Ett sydsvenskt drag som de flesta skåningar har är att använda där som ett formellt subjekt i meningar som till exempel Där springer en häst över gatan, eller där var mycket folk. I rikssvenskan används i detta fall ett det, och det görs det också i ångermanländskan.
     I Ångermanland är det mycket vanligt att man helt enkelt man skippar prepositionen vid adjektiven fri och rädd vilket medför till att man säger: jag är rädd katten och jag vill bli fri henne. I rikssvenskan, och i skånskan, säger man istället: jag är rädd för katten och jag vill bli fri från henne. I dessa dialekter förekommer också endast såkallade "tunna" n som uttalas med tungspetsen långt fram i munnen, men i Ångermanland däremot finns ett "tjockt" n som man skulle kunna säga uttalas tjockt tillbakadraget och motsvarar riksspråkets ljud efter bokstaven a i barn. Exempel på ord med "tjocka" n-ljud är sommarn (sommaren) och jägarn (jägaren).
     Den ångermanländska dialekten låter ibland i stå kvar i supinum, i till exempel ord som skuri "skurit" och bruti "brutit". Detta förekommer inte alls i rikssvenskan eller skånskan, utan är snarare ett norrländskt drag. (Svenska dialekter, Bengt Pamp, 1978)

Skånskan har, enligt Wikibooks, en tendens att sätta ihop verb och substantiv med e för att på så sätt binda ihop orden. Således blir rikssvenskans och ångermanländskans "dansbana" till "dansebana". På liknande vis görs även en sammansättning av två substantiv, dock binds dessa ihop med ett a istället för ett e såsom i "Shellamack" och "snapsaglas". En annan typ av sammansättning i skånskan är att lägga till -la och -le istället för riksspråkets och ångermanländskans -el. Äppelgröt blir äpplagröt. Ytterligare en skånsk tendens är att uttala ord, som i rikssvenskan och ångermanländskan uttalas med ln i ändelsen, med en trycksvag vokal, e, i ändelsen. Cykeln, himlen och bibeln uttalas istället cykelen, himmelen och bibelen.
     Ångermanländskan, menar Pamp, har en förmåga att dra ihop och sammansätta meningar så att "den gamla jäntan" blir "gammjänta" och "den gamla gubben" uttalas "gammgubben"

Vad som är typiskt för den skånska dialekten är den primära och sekundära diftongeringen av a, o och å, menar Pamp. I hela det skånska landskapet diftongeras långt å så att man i söder får diftongering till åo. Må och stå uttalas därför måo och ståo. I norr blir å till ao vilket medför att må och stå uttalas mao och stao. Gränsen för var dessa diftongtyper börjar/slutar sträcker sig ganska långt söderut genom västra Torna, Harjagers, Frosta, norra Färs och Gärds härader. I nordöstra Skåne finns en del ursprungliga sekundära diftonger från fornnordiskan som "stain" (sten), "ain" (en), "båin" (ben). På en del ställen i Skåne utvecklas å till åu eller au och man säger "gåur" eller "gaur", detta är också sekundär diftongering.
     Helmer Lång skriver att det på några håll i Skåne, främst i Malmö, finns en tendens till att diftongeringen har gått så långt som till triftonger, vilket är tre vokaler i följd. Detta kan exemplifieras med en känd anekdot från Malmö. "På en bakgård me sin långa rad av utedass lyfter i kvällningen rösten av en påg mot ett öppet fönster ett par våningar opp: 'Miour - hotta ner dassanyckelen å en fittamad!' (Mor, kasta ner nyckeln till dasset och en skiva bröd med flott.)
     Mellan norra-östra Skåne och sydvästra finns en annan typ av uttalsskillnad. Utvecklingen av den fornnordiska kombinationen kort vokal + kort konsonant låter inte likadant, vokalen förlängs i nord och öst och i sydväst förlängs konsonanten. Det skånska ordet för strumpor uttalas håsor i norr och i öst, medan det i sydväst uttalas hossor. Samma sak gäller ordet påse respektive posse, och mär respektive märr. (Skånska språket)

I Ångermanland är det väldigt vanligt att man, vid bestämda substantiv, tar bort e i ändelsen och därmed uttalar bussen som bussn och bilen som biln. Det är även mycket förekommande att ändelsen -er  faller hos vissa verb. Det heter därför han skriv, hon sug på karamellen, pojken kryp under bordet, hon sov, katten sitt och spinn och så vidare. Det händer ofta att verbet komma inte böjs i någon av presensformerna utan kvarstår oböjd. Man kan därför säga: Han komma, du komma väl, och dom komma nu. I en del starka verb med tryckstark lång vokal faller -r bort om verbet står framför ett ord börjande på konsonant. Det heter därför: hon stå där, han gå där. I varken rikssvenskan eller skånskan finns detta sätt att prata på. (Språket i Härnösand, Torsten Bucht)


Slang

En företeelse av ångermanländskt slag är förmågan att lägga till ordet som efter vissa frågor där man undrar hur någonting blev eller hur man ska göra, Hur ska vi göra som? Hur blev det som? I rikssvenskan och i skånskan förekommer detta inte alls, utan där säger man helt enkelt: Hur ska vi göra? Hur blev det?
     I verb av typen riva, rev, rivit förekommer supinumformer som reve, bete, skreve, bleve. Man säger bland annat: Jag har reve sönder boken, jag har skreve på tavlan, hunden har bete katten. Verb av varianten flyga, flög, flugit uppvisar, i Ångermanland, supiner som flugi och frusi. (Språket i Härnösand)

Skånskan har, liksom ångermanländskan, oerhört många slangord i sin dialekt. Vissa ord har spridit sig till övriga Sverige medan andra ord knappast kan förstås av övriga Sverige. Nedan följer en liten ordlista på några av de mest utmärkande dialektala orden i ångermanländskan och skånskan. Jag har jämfört alla ord med rikssvenska.

Förklaringar till en del av orden:

Det ångermanländska huga/hugaligen, som kan översättas med usch i rikssvenska och skånska, är enligt Bucht ett gammalt ord som även, i enstaka delar av Ångermanland, även kan uttalas hu'a och huvvaligen. "Jag bergriper inte hur någon törs hoppa fallskärm. Huga, jag är så höjdrädd."
     "He" är ett ångermanländskt verb som skulle kunna översättas med rikssvenskans (och skånskans) lägga, sätta och ställa, alltså engelskans put. Det böjs: He, hedde, hett och kan även uttalas hä, hädde hätt, beroende på var i Ångermanland man bor. "Jag ska bara he in glassen i frysen innan jag her på teven. Föressten, hedde du in maten i kylen tidigare?"
     Att uttrycka att någon till exempel är arg eller att man blir arg i Ångermanland kan man göra med hjälp av ordet elak. Exempelvis säger man att man blir elak på någon och då menar man att man blir arg på någon.
     Ett skånskt ord för det rikssvenska strula, krångla, och besvära som är väldigt vanligt bland Skånes ungdomar idag är ordet klydda eller klabba. Man kan exempelvis säga att datorn klyddar/klabbar eller om man hänger upp en tavla och det inte riktigt går som man vill så kan man säga att det klyddar/klabbar. Det ångermanländska slangordet för detta är klatra.
     Om man ska göra sig i ordning i Skåne är det vanligt att säga att man ska "göra ve sig" (göra vid sig). I både Ångermanland och rikssvenska finns inte detta sätt att uttrycka sig. "Är du klar? Har du gjort ve dig än?"
     Mög är ett skånskt ord för skit och elände. Om datorn krånglar så kan man säga att det är något mög, eller om någonting gått snett. "Vilket jäkla mög att Helsingborg förlorade matchen". (Skånska ord, Bert Nilson)

Äldre uttryck

Pamp menar att en del av Ångermanlands äldre befolkning har en tendens att uttala ord, som i rikssvenskan har rd i ändelsen, med ett tjockt ångermanländskt l, som exempelvis gål för gård och jol för jord. En annan företeelse som äldre ångermanlänningar kan ha är att använda presensformen du lög, "du ljuger", men det mest förekommande är att säga du jug. Detta verb böjs: juga, jugde, jukt. Ännu ett äldre ångermanländskt drag, som varken finns i skånskan eller i rikssvenskan, är att i och y övergår till e respektive ö: Sill heter därför sell, tiggde uttalas teggde och synden är sönna.
     Det gamla, korta och förlängda o förskjuts ofta i riktning mot ett a-uttal, bland framför allt äldre människor i den norra delen av Ångermanland. "Lov" blir därför lav, "torp" blir tahrp och "noppa, plocka" uttalas nappe.
     Nekade formuleringar är också det vanligt bland äldre generationer. När man använder sig av en nekad formulering säger man till exempel "han har okommi" istället för "han har inte kommit".
     En nordlig företeelse som även förekommer i Ångermanland är "förmjukningen" i ord som består av korta och långa g och k-ljud framför vokaler som uttalas långt fram i munnen (i, e, y, ö och ä). Denna "förmjukning" innebär att kort g blir till ett j, som i till exempel skojin "skogen" och slajin "slagen". Långt g blir däremot en kombination av d- och j-ljud och uttalet motsvarar ungefär engelskans j i ordet jewel.
     På många håll i Skåne utvecklas p, t och k till b, d och g efter vokal. Ordet pipa blir därför till piba (ibland kan "pipa" till och med utvecklas till "piva", men denna utveckling, från p till v, förekommer i stort sett bara inom f.d. Malmöhus län). Mat blir mad, huset uttalas hused och tak blir tag. Övergången från t till d finns i hela Skåne med undantag från Villands och en liten del av Östra Göinge härad, där man behåller t:et. Detta skånska uttal kommer ursprungligen från Själland och finns således inte alls i ångermanländskan, utan där kvarstår konsonanterna p, t och b precis som i rikssvenskan. Skånskan får ibland sitt g förskjutet efter vokal, och därmed blir det v, w efter vokal, bortfall efter bakre vokal eller j efter främre vokal. Detta uttal finns i ungefär samma område som p, t och k blir till b, d och g. Det blir i Skånemålen bortfall efter den bakre vokalen u och i som är den främre vokalen. Därför uttalar man fluga som flua och säga (sigia, som man sa förr i tiden) blir si eller sia om man bor längst i nordöst. I övriga fall så varierar borttagandet av den bakre vokalen beroende på vilken vokal det är.
     Som framgår ovan är uttalet av olika ord inte detsamma över hela Skåne. Det råder stora skillnader när det gäller det skånska uttalet och inte minst när det kommer till vokalerna. Många vokaler uttalas helt olika i södra-sydvästra Skåne, på Österlen och i Göinge. Mjölk kan heta milk, milktj, melk eller mjålk. Förut uttalades tje-ljudet med ett t-ljud i norr, nordöst och sydöst, medan det i övriga Skåne uttalades med ett "utslätat" kje-ljud. Detta uttal spred sig till andra k-ljud vilket har påverkat uttalet så att "mjölk" (tidigare "milk") uttalas miltj och "tänka" uttalas täntja. (Svenska dialekter, Bengt Pamp)

Genom att besvara mina frågeställningar har jag kommit fram till att ångermanländska och skånska är två vitt skilda dialekter med en hel del olikheter och därmed inte alls många likheter. De hundra milen mellan de båda landskapen förklarar en del varför dialekterna är så olika, men jag tror även att Danmark har haft en stark inverkan på skånskan i och med närheten mellan Skåne och Danmark.

Skrevs den 4/8-2007

Berlinmuren

Amerikanska och sovjetiska styrkor hade tillsammans besegrat Nazityskland våren 1945. Bara några år senare rådde konflikter mellan de två länderna. I spetsen för var sitt block av förenade stater stod USA och Sovjetunionen mot varandra längs en frontlinje som klöv Europa mitt itu. De båda länderna hade skilda ekonomiska och politiska system vilket förvärrade fiendskapen ytterligare.
     Efter andra världskriget var Berlin delat i fyra sektorer. Störst var den ryska sektorn medan västsektorera tillhörde Frankrike, Storbritannien och USA. Sedan Nazityskland kapitulerat undertecknade de fyra allierade länderna ett fördrag som kom att kallas "Potsdamavtalet", och som fastställde Tysklands och Berlins gränser.

Berlinmuren kallas den mur som 1961 byggdes för att skilja Väst- och Östberlin i två delar. Den dubbla muren gick till stor del genom centrala Berlin och omfattade även militära säkerhetsanordningar som diken, minor, vakttorn och bunkrar. Västberlin hade varit skilt från Östtysklands välde enda sedan 1950­-talet, men innan muren byggdes var gränsen till Östberlin obevakad och öppen. I och med den stadiga strömmen av flyktingar som tog sig in i Västberlin led Östtyskland av en kraftig förlust av välutbildad arbetskraft. Västberlin var mer välbärgat och jobbtillfällena var betydligt fler än i Östberlin. Det var alltså detta som gjorde att man ville låta konstruera en mur. När tillståndet från Sovjetunionen blev godkänt fanns det inga hinder längre, så man började bygga muren som i 28 år skulle komma att skilja de båda väldena åt.
     Berlinmuren blev den allra starkaste symbolen för delningen av Europa och Tyskland i en kommunistisk och en kapitalistisk del under det kalla kriget. Muren i sig blev ett tecken på den ofrihet och instängdhet som rådde bakom järnridån. På grund av detta fick Berlinmuren och det delade Berlin mycket stor uppmärksamhet i media och av politiker.
     Många västberlinare led enormt av att vara omringad av en mur, vilket ledförde att ofantligt många människor flyttade över till Västtyskland istället. Det ledde i sin tur till att det blev stor brist på arbetskraft och därmed fick också Östtyskland en omfattande arbetskraftsinvandring från Turkiet. Detta är anledningen till dagens stora turkiska befolkning i Berlin.
     Den västtyska regeringen försökte underlätta för människor att bo i Västberlin. De slapp värnplikt och alla lagar som begränsade öppettider för barer och restauranger slutade gälla. Detta fick bland annat till följd att ungdomar som inte ville göra militärtjänst sökte sig dit.
     25 miljoner människor flydde över gränsen från Öst- till Västberlin mellan 1949 och 1961. Den byggda muren fungerade som en såkallad flyktingspärr för endast cirka 5000 personer lyckades rymma till väst efter murens uppkomst, och 574 av dessa flyktingar var dessutom gränsvakter. 279 människor sköts till döds medan de försökte ta sig över muren. Ett flyktsätt som flertalet människor prövade var att gräva tunnlar från bostäder nära muren, under muren och sedan upp in i västsektorn. Ett annat vanligt flyktsätt var att bygga om bilar så att en eller ibland flera människor kunde döljas i utrymmen där gränsvakterna in skulle leta.
     Kvällen den 9 november 1989 föll nådde Berlinmuren sitt slut. Den öppnades då för fri passage och revs sedan helt. I samma stund öppnades stängslet mellan Västtyskland och Östtyskland för fri passering.
     Berlinmurens fall är, i mångas ögon, en av de största händelserna i Europas historia efter andra världskriget. År 1989 brukar idag klassas som ett "historiskt årtal".

Jag valde att skriva om Berlinmuren därför att historia intresserar mig oerhört mycket och just konflikten mellan Öst- och Västtyskland, Berlinmuren och dess historia har jag inte vetat särskilt mycket om. Efter att nu ha studerat Berlinmurens historia, varför den uppkom, vad den skapade för konsekvenser och så vidare har jag breddat mina kunskaper och därmed fått bättre förståelse för vad som egentligen hände.

Stephan Ehlers och Christopher Gillberg - Aspergers syndrom

Min presentation av denna bok är säljande eftersom jag, efter att ha läst den, anser att det är en väldigt bra och informerande fackbok som är lättläst och enkelt uppbyggd.

Boken börjar med en mycket bra, kort och koncis "Inledning" där författarna sammanfattar bokens innehåll. Inledningen följs av "Historik och bakgrund" som beskriver lite historia bakom Aspergers syndrom. I denna korta text får man veta att det var Hans Asperger som upptäckte sjukdomen för lite drygt 65 år sedan efter en rad observationer och studier. Det var alltså efter honom som sjukdomen fick sitt namn - Aspergers syndrom. Sedan kommer ett litet stycke, "Förekomst", som berättar om förekomsten av sjukdomen, bland annat att det 1993 gjordes en undersökning som visade att mellan 0,4 och 0,7 % av alla 7-16 åringar hade kännetecken typiska för Aspergers syndrom. Man får även reda på att sjukdomen är vanligare hos pojkar än hos flickor.

Det första kapitlet, Beskrivning av symptomen, innehåller fem underrubriker - Begränsad förmåga till socialt umgänge, Speciella begränsade intressen, Krav på rutiner och tvångsmässighet, Tal-, språk- och kommunikationsproblem och Motorisk klumpighet. I kapitlet får man lära sig att Aspergers syndrom inte utmärker sig särskilt mycket under de första levnadsåren. Det är först i förskoleåldern som man brukar märka att någonting är annorlunda. Barnets sociala utveckling skiljer sig mycket från andra barns. Under tonåren blir många uppmärksamma på sin begräsade förmåga att förstå sig på andra människor vilket medför till att många då blir osäkra på om de sagt rätt saker, pratat lagom länge och så vidare. Andra speciella symptom är att: barn med Aspergers brukar utveckla speciella och begränsade intressen som brukar bestå livet ut, de brukar tidigt utveckla behov av rutiner, talutvecklingen är sämre än hos ett "vanligt" barn och det flesta med Aspergers även har motoriska svårigheter.

Begåvning och inlärningssvårigheter heter det andra kapitlet. Här får man veta att barn som lider av sjukdomen oftast är normalbegåvade, enligt en undersökning som gjorts i Göteborg. Andra undersökningar har visat att personer med lätt förståndshandikapp har symptom och problem typiska för Aspergers. Personer med sjukdomen brukar uppvisa ett visst mönster vid psykologisk testning. De lyckas bäst på tester som mäter språklig förmåga (ordförråd, allmän orientering osv.) och sämre på tester som mäter perceptuell förmåga (uppfattningen av former och mönster). Allra sämst lyckas de på tester där man ska utföra flera slag av uppgifter samtidigt och flexibelt pröva sig till en lämplig strategi vid problemlösning.

Associerade problem, som det andra kapitlet heter, beskriver vilka andra problem personer med Aspergers kan ha. Utöver motoriska svårigheter kan många barn ha koncentrationssvårigheter och vara hyperaktiva, vilket liknar symptomen vid ADHD och DAMP. Det kan vara mycket svårt att dra en gräns mellan svår DAMP och Aspergers syndrom, då ett barn under en åldersperiod kan uppvisa symptom på DAMP och senare istället passa in under diagnosen Aspergers syndrom.

Nästa kapitel är kort och heter Avgränsning mot autism. Det beskriver likheterna som sjukdomen har med autism. Sedan följer ett litet stycke, Diagnoskriterier, som berättar att det på senare tid har utarbetats diagnostiska kriterier för Aspergers som till exempel att personen måste vara normal eller högt begåvad.

Jag tycker att boken var, som jag nämnde ovan, väldigt lättläst och intressant. Något jag tyckte var väldigt bra var att det på nästan alla sidor i boken fanns kokreta exempel på situationer som personer med Aspergers har råkat ut för. Här följer ett exempel ur kapitlet "Begåvning och inlärningssvårigheter":

"Karl kunde läsa redan vid 4-års ålder. Vid skolstarten uppfattade man att han låg före sina klasskamrater intellektuellt, inte minst i matematik där han hade en speciell talang i att kunna multiplicera flersiffriga tal i huvudet. Mot slutet av mellanstadietiden bedömde läraren att han gått tillbaka i sin intellektuella förmåga och snarare låg efter sina klasskamrater".

Jag tycker att exempel som detta gör läsningen mer intressant och det blir roligare att ta del av informationen då det finns konkreta exempel.
     För personer som vill bredda sina kunskaper om Aspergers syndrom så är detta en alldeles utmärkt bok. Jag rekommenderar den starkt!

En lite annorlunda dag

Överallt hör jag elever prata och diskutera gårdagens händelse. Stämningen är dyster här i den färgglada och annars trivsamma korridoren, som nu idag snarare tycks vara otrivsam. Elever är ledsna samt besvikna och lärare likaså. Alla sitter inne med samma oro och undran om friskolan kommer att stängas ner eller om det går att finna en bra lösning på den ekonomiska krisen som skolan på senare tid har drabbats av. Efter vad jag har hört idag är många är arga och missnöjda med skolchefens arbete och klandrar honom för vad som har hänt. De anser att han kunde gjort saker och ting annorlunda, dragit in på lokaler som inte används, sagt upp lärare som det uppenbarligen finns alldeles för många utav. Sexton lärare på sextio elever är inte rimligt i längden och särskilt inte för en skola som har dålig ekonomi. Att behöva få reda på skolans konkurs genom tidningen igår morse var ingen höjdare och ännu mer förvåning skapades bland elever och lärare när radio helt plötsligt dök upp och ställde frågor om den rådande konkursen.

Jag börjar fundera på hur det skulle bli om jag skulle tvingas byta skola nu när det bara är drygt tre månader kvar till studenten. Det dyker upp en mängd frågor i huvudet - Hur ska det bli med alla kurser och alla betyg? Kommer de nya lärarna att arbeta på ett sätt som passar mig? Kommer lärarna bedöma mina kunskaper och förstå mig på samma sätt som mina nuvarande lärare? Vad hamnar jag i för ny klass och kommer jag att få en minst lika rolig student som jag skulle fått på denna skola? Det är minsann inte lätt att byta skola mitt i sista terminen i trean och även om konkursförvaltaren, som nu driver skolan, nästan kan garantera oss att vi får gå terminen ut så har han inte gett ett faktiskt löfte. Det finns fortfarande en osäkerhet i hans röst när han säger det.

Jag hör lärare och elever komma ut ur sina klassrum, vissa med ett leende på läpparna, andra inte. De har precis haft lektioner. Själv har jag håltimme just denna timme före lunch och passar därför på att skriva av mig lite. Jag hör min mattelärare glatt berätta för några av mina klasskamrater att det är klart att vi får lunch på skolan idag också. Han är en av dem som försöker att vara positiv och se framåt, medan andra helt enkelt inte orkar engagera sig lika mycket som förut. Mina klasskamrater, som just har haft lektion i rättskunskap, kommer mot mig och sätter sig vid bordet. Vissa av dem är uppklädda i fina blusar och jeans medan några andra valde en lite mer avslappnad stil idag med mjukisbyxor och större tröja. Studentbalen, som äger rum om två månader, börjar diskuteras livligt. En av tjejerna var och köpte sin balklänning i Helsingborg igår. Hon verkar nöjd och glad över att äntligen ha det problemet ur världen. En annan tjej berättar att hon också har inhandlat sin balklänning, fast i Lund, och att hon nu oroar sig över var hon ska fixa sin balfrisyr. Diskussionen fortsätter och nu börjar man diskutera skor, naglar, smink och allt möjligt. Jag kan inte låta bli att börja tänka på hur stora kostnaderna kommer bli och för en kort stund känns det så meningslöst att lägga ut så mycket pengar endast för att se bra ut några timmar under en endaste kväll, men när jag tänker om så är ju studenten en tid jag länge har längtat till och sett fram emot så det är klart jag ska lägga ner lite pengar på den.
     Plötsligt, mitt i mitt djupa tänkande, känner jag en ljuvlig doft av något sött och fruktigt. Jag upptäcker snabbt att det är min skolkamrat som kommer förbi i rusande fart med en kopp mango te i handen. Hon är antagligen försenad till någon lektion tänker jag. Rätt vad det är börjar min mage att kurra och i samma stund börjar mina klasskamrater prata om att traska ner mot matsalen. Vi reser oss upp och börjar gå nerför trapporna när konkursförvaltaren till vår förvåning kommer inspringande. I förbifarten hojtar han något i stil med "Det kommer att bli bra det här" medans hans ansikte lyser upp och läpparna formar ett gigantiskt leende. Plötsligt, när allt känns som mörkast, får jag en gnutta hopp igen. Det kommer att lösa sig tänker jag med ett leende inombords, och strosar vidare mot den efterlängtade måltiden som förhoppningsvis ska stilla min hunger..

1. Ordkunskap - 12 rätt

2. Ordkunskap - 12 rätt

3.  Forntiden - Efterkrigstiden - 12 rätt

Stefan Lindmark - Vad är panikångest?

Själva boken är uppdelad i fem delar (som också är de fem olika faserna man måste gå igenom vid panikångest), Chockfas - kännetecken, Bekräftelse - kännetecken Accepterande - kännetecken, Handlingsfas - kännetecken och Slutfas - kännetecken, som innehåller några kapitel vardera. Innan kapitlerna börjar finns även ett bakgrundskapitel som beskriver syftet med arbetet.

Alldeles i början av boken, i bakgrunden, beskriver författaren att syftet med arbetet är att sprida kunskap om panikångest till så många personer som möjligt, samt att ge vägledning till drabbade personer. Boken är även tänkt att kunna användas i utbildningssammanhang för läkare, psykologer, terapeuter med flera. Det är också meningen att anhöriga ska kunna ta del av denna kunskap som boken innehåller för att lättare förstå sjukdomen. Med kognitiv beteendeterapi är det möjligt att bota nästan alla.

Den första delen av boken, Chockfas - kännetecken, innehåller tre kapitel som tillsammans beskriver hur panikattacker uppstår, vilka som är de vanligaste symptomen och de vanligaste rädslorna drabbade går och bär på.
     Efter att ha läst denna första del har jag fått uppfattningen om att det är en mycket lättläst bok som inte alls är svår att förstå. Författaren förklarar och beskriver allting på ett mycket tydligt sätt vilket jag anser är bra då så många som möjligt kan förstå texterna och det är därmed lättare att ta del av informationen som författaren vill förmedla.

Andra delen av boken innehåller tre mindre kapitel som talar om hur man ska förstå att man har sjukdomen - man måste få det bekräftat av en läkare av något slag. Sedan måste man inse att problemen man har är psykiska. Vad jag tycker är bra med dessa kapitel är att författaren tar upp konkreta exempel ur verkligheten, på hur en person med panikångest kan känna sig i olika situationer.

Nästa del handlar om den viktiga processen efter man fått berättat för sig att man lider av panikångest. Vad som är viktigt i denna fas är först och främst att acceptera sin sjukdom, och senare måste man berätta för sina nära och kära hur läget är, att det är bekräftat att man lider av panikångest.

I kapitlet "Handlingsfas - kännetecken" står det om den metod man brukar ta till för att bota panikångest. Kognitiv beteendeterapi är en terapiform som innebär att man träffar en terapeut vid 10 till 15 tillfällen där man tillsammans med terapeuten försöker komma fram till vad som är orsaken till problemen. Man kan exempelvis få skriva dagbok om vilka situationer som skapar panikattackerna och hur starka ens känslor är vid det tillfället. Sedan läser man tillsammans i dagboken och försöker koppla när attackerna kommer med känslorna och tänket vid tillfällena. Terapeuten hjälper även till med fobiträning och kan till exempel ge olika avslappningsmetoder som kan vara bra att tillämpa vid stressade situationer.

Slutfas - delen är endast på ett några få sidor. Detta kapitel beskriver ett sätt att förändra sitt livsmönster - att man måste lära sig att njuta genom att ta till sig positiva intryck. Man måste kunna balansera sina positiva och negativa intryck med ett överskott på den positiva sidan. Allting som uppfattas har ju både en bra och en dålig sida, och det är den positiva vi ska välja att ta till oss oftare.

Efter att nu ha läst ut hela boken måste jag säga att den var otroligt intressant. Jag har länge undrat vad panikångest är för något då jag aldrig riktigt har förstått det, och med denna bok har jag faktiskt fått bättre förståelse för sjukdomen. Den var otroligt lätt att läsa vilket gjorde att det flöt på bra under läsningen. Jag tyckte även det var ett stort plus att boken var uppdelad i de olika faserna, vilket medförde att det var lätt att hänga med i sjukdomen från början till slut. De verklighetsbaserade exemplen, var, som jag nämnde ovan, mycket bra. Det gör det hela enklare att förstå och det blir mer trovärdigt om exempel ur verkliga livet tas med, anser jag. Detta är en bok som jag verkligen rekommenderar till alla som lider eller tror att de lider av denna sjukdom samt andra som bara vill veta mer om vad panikångest innebär. Det är en extremt lärorik och bra bok.

Den svenska stjärnbloggerskan Blondinbella är en av väldigt många som idag lider av panikångest


(http://blondinbella.se)

Agneta Halldén - Kvinnlig omskärelse

Längst ner i innehållsförteckningen får man ta del av en liten ordlista som beskriver de tre olika formerna av kvinnlig omskärelse - klitoridektomi, sunnaomskärelse och faraonisk omskärelse/infibulation. Den förstnämnda formen, klitoridektomi, innebär att hela klitoris samt en del av de inre blygdläpparna avlägsnas. Vid en sunnaomskärelse skär man endast bort klitorisförhuden klitoris yttersta topp. Den sistnämnda, och allra värst formen, är faraonisk omskärelse som innebär att hela klitoris, de inre blygdläpparna och större delar av de yttre blygdläpparna tas bort. Man syr sedan ihop vulvan och lämnar endast ett hål som ungefär är av pennskaftsstorlek, så att urin och menstruationsblod ska kunna komma ut. För att hindra att vulvan ska växa ihop helt sticker man in en pinne under läkningstiden.
     Inledningen beskriver i stora drag vad en kvinnlig omskärelse är för något, varför seden finns, vad den skapar för konsekvenser och anledningen till varför denna sed är så fruktansvärt svår att stoppa. Det finns en punkt jag anser är mycket viktig, som inledningen tar upp, och det är att vi i västvärlden måste förstå att vi inte kan leda kampen mot kvinnlig omskärelse. Det är de berörda kvinnorna som själva måste driva denna kamp och bara om de ber om vårt stöd så kan vi hjälpa dem. Annars kan det skapas missförstånd och irritation, för hur mycket vi än tror att de vill ha vår hjälp så är det inte så enkelt. Seden är djupt förankrad i deras kultur och faktum är att de flesta kvinnor i nuläget inte vill avskaffa den. Men om det beror på rädsla eller bara okunskap är svårt att svara på.

"Vi masaier har alltid omskurit våra barn"
- Detta är rubriken till bokens första kapitel, som också är en artikel. Författarinnan Aud Talle fick vara med om en omskärningsceremoni i Kenya våren 1978 och skrev sedan denna artikel som publicerades i Rapport under sensommaren samma år. För mig är artikeln oerhört hemsk och gripande. Författaren beskriver mycket detaljerat hur en liten flicka i 14-15 års ålder blir omskuren (eller könsstympad som det på senare tid har kommit att kallas). Flickan skriker och försöker ta sig loss och flera kvinnor får därför kämpa för att hålla fast henne medan omskärerskan, med en trekantig kniv, avlägsnar delar av hennes könsorgan. Åskådarna, som är släktingar, vänner och folk från byn, skrattar åt flickan som enligt dem gör bort sig och bär sig löjligt åt. När själva operationen är klar så håller familjen i en stor fest där man slaktar djur som man sedan äter, och man sjunger även och dansar. Hade flickan varit "duktig" under operationen hade hon hyllats med gåvor, sång och fest, men eftersom flickan inte hade något passande beteende så blev det ingen fest för hennes del.
     Att läsa denna artikel gör mig oerhört arg och frustrerad. Jag tycker det är äckligt, rent utsagt, hur man kan orsaka en flicka sådan smärta. Visst förstår jag att det är en tradition sedan lång tid tillbaka, men hur kan man låta sitt älskade barn, sitt eget kött och blod, få gå igenom något så fruktansvärt? För mig är det totalt obegripligt.

Resten av bokens sidor är uppdelade i små kapitel innehållandes fakta om kvinnlig könsstympning, som jag tänkte sammanfatta lite kort.
     Seden förekommer i flertalet Afrikanska länder och man har beräknat att ungefär 30-40 miljoner människor är omskurna i Afrika.  Klitoridektomi är den vanligaste formen och dominerar i de flesta länder, men infibulation är helt dominerande i Somalia och i Sudan är den vanligare än klitoridektomi. Sunnaomskärelse praktiseras endast bland vissa sunnimuslimer.
     Operationen går till så att flickan i allmänhet förs bort till en avsides belägen plats. Där får hon sitta eller ligga med benen isär medan hennes armar och ben hålls av flera assisterande kvinnor. Om ett spädbarn opereras behövs oftast bara en medhjälpare. Hygien och bedövning är inte särskilt noga. Ingreppet görs med hjälp av ett vasst instrument som kan vara en kökskniv, ett rakblad, en krossad flaskhals en sten eller något annat vasst, och ofta är instrumentet inte rengjort. I vissa fall kan kvinnor stå runt om och sjunga för att överrösta skriken och ibland kan flickan få en tygbit mellan tänderna för att undvika att hon biter av sig tungan. Efter en omskärelse läggs läkande örter på såret och sedan täcks det med löv eller annat skydd. Om det rör sig om en infibulation binds benen ihop från knäna och uppåt och så får flickan ligga i en säng mellan 14 och 40 dagar för att såret ska läka snabbare.
     Man vet inte när/var och hur kvinnlig könsstympning uppkom, men svaren man idag får om man frågor någon varför kvinnlig könsstympning tillämpas så får man ofta som svar att kvinnor inte har något värde om de är oomskurna och de kallas därmed "orena". Oomskurna kvinnor kan inte gifta sig.  Andra argument är att kvinnan måste skyddas mot sina egna sexuella drifter då de anses vara mycket farliga.  Därför skyddas flickor från sexuell stimulans från allra första början.

Sorg och ilska fyller mig när jag läser denna bok. Jag tänker på alla de miljontals kvinnor som idag är utsatta för detta. Boken beskriver den mängd psykiska och fysiska konsekvenser en könsstympning kan få. Bland annat kan kvinnor ha ont bara av att kissa, de kan ha ont vid menstruation och vid en infibulation kan förlossningar orsaka oerhörda komplikationer. Dessutom kan många kvinnor få psykiska sammanbrott. Jag blir extremt berörd och kan inte förstå hur oerhört grym världen kan vara. Det är otroligt vilken stor skillnad det är på jämställdheten mellan man och kvinna där nere. Kvinnan har knappt någonting att säga till om. Hon ska bara finnas till för mannens lust och välbehag, samt för att ta hand om barnen som ses som arbetskraft. Det är fruktansvärt orättvist.

(http://www.tostan.se/images/deklaration-teater.jpg)

1 Epoken: Forntiden

2 Sökfras: Sumererna

3 Sökmotor: Yahoo

4 Antal träffar: 3.700

5 Adressen till den sida du valde: http://search.yahoo.se/

6 Detta kan man lära sig/uppleva på sidan (ca 75 ord): Sumererna är ett gammalt folk som levde ungefär 3000 f.Kr. Inom matematik och astronomi gjorde sumererna för sin tid stora framsteg. De skapade också en kalender som lever kvar hos oss än idag. Året indelades i tolv månader utgående från månens varv runt jorden men eftersom tolv månvarv är kortare än ett solår lade man vart tredje år till en månad för att "hinna ikapp".

Sumeriska lersymboler före skriftspråkets tid


(Källa: http://freepages.history.rootsweb.ancestry.com/~catshaman/s14kvadr/062sprksym.htm)

1 Epoken: Romantiken

2 Sökfras: Rousseau

3 Sökmotor: MSN

4 Antal träffar: 5 700 000

5 Adressen till den sida du valde: http://search.msn.com/

Jean Jacques Rousseau

1 Epoken: Efterkrigstiden

2 Sökfras: Elvis Presley

3 Sökmotor: Winamp

4 Antal träffar: 14,100,000

5 Adressen till den sida du valde: http://search.winamp.com/search/webhome

6 Detta kan man lära sig/uppleva på sidan: Elvis Presley "The king"  var en amerikansk rocksångare, skådespelare och musiker som föddes den 8 januari 1935 i Mississippi. Över en miljard skivor har han lyckats sälja världen över, och med det blev han en av 1900-talets mest eftertraktade underhållare.

1 Epoken: Naturalismen

2 Sökfras: Jules Verne

3 Sökmotor: Google

4 Antal träffar: 4 730 000

5 Adressen till den sida du valde: http://google.se/

6 Detta kan man lära sig/uppleva på sidan (ca 75 ord): Jules Verne var en fransk författare som föddes den 8 februari i 1828 i Nantes och dog den 24 mars 1905 i Amiens. Verne följde sin faders fotspår och studerade till jurist i Paris. Egentligen var han inte speciellt intresserad av juridik och ägnade sig därför mer åt litterära intressen. Så småningom avslutade han sina juridiska studier och senare började han sitt stora författarskap. Hans romaner skrevs i science-fiction genren och var naturvetenskapliga. En av hans mest kända verk är klassikern "Jorden runt på 80 dagar".

'

Bort med Ipred-lagen!

Vi lever i det moderna samhället där 200 kronor för en CD skiva innehållandes endast ett par omtyckta låtar är totalt orimligt. Jag är starkt emot den nya Ipred-lagen som tillåter skivbolag att få reda på namnen på personer som sysslat med olaglig fildelning. Varför kan man inte komma på en bättre lösning på problemet? Jag kan helt klart förstå att artisterna vill tjäna pengar på sin musik, men rimligare lösningar på problemet finns. Man skulle till exempel kunna sälja låtar på nätet för ett par kronor styck. Dessutom tjänar artisterna redan stora summor pengar på att hålla koncerter samt genom att få sina låtar spelade i radio. Det är bara att inse att samhället har utvecklats så pass mycket att spridningen av musik på Internet numera är det moderna, det folk vill. Så, enligt min mening borde Ipred-lagen och allt vad den innebär avskaffas.
     Som bloggerskan Isabella Löwengrip nämner i sin blogg: "Fildelning är inte feldelning".

Det finns en stor fråga som förmodligen aldrig kommer att kunna besvaras, som många människor har funderat och reflekterat över och som det har skapats mycket tankar kring. Frågan är huruvida William Shakespeare skrev sina egna verk eller inte, och om han kanske hade hjälp från någon annan att skriva sina verk. Varför dessa spekulationer har uppstått är därför att Shakespeare verkade veta så väldigt detaljerat om situationen i andra länder trots att han inte rest mycket. Det verkar ju vara en omöjlighet. Man har inte hittat något manuskript som varit skriven med Shakespeares handstil och han nämnde heller inte någonting om pjäserna i sitt testamente. Det tycker jag verkar mycket underligt. Enligt min mening är det nästan en självklarhet att man nämner sina pjäser i sitt testamente, för det är väl någonting man vill att folk ska veta om.

     Folk har delats in i två "grupper". Stratfordianerna anser att Shakespeare författat dessa verk och anti-stratfordianerna ifrågasätter detta. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Jag har

inte ens hört att det råder stor osäkerhet på om Shakespeare skrev sina verk eller inte och är därför inte speciellt insatt i den stora författarfrågan. Men det låter ju oerhört konstigt att han kunde så pass mycket som han faktiskt kunde när man läser hans pjäser. Å andra sidan kan han ha haft mycket bra kontakter som delat med sig av sin kunskap. Eller var Shakespeare helt enkelt ett geni? Dessa frågor är väldigt intressanta tycker jag och därför är det synd att man förmodligen aldrig kommer att få veta den egentliga sanningen bakom dessa spekulationer.

     Det är många uppgifter om William Shakespeares liv som är väldigt osäkra men man har kunnat säkerställa en del fakta om honom genom arkiv. Han föddes troligen den 23 april 1564 i Stratford-upon-Avon i Warwickshire. Han var en engelsk dramatiker, poet och skådespelare och har skrivit oerhörda verk som har kommit att bli mycket omtyckta av eftervärlden. Hans moder Mary Arden tillhörde katolsk släkt och hans fader John Shakespeare var handskmakare och fastighetsägare. Man tror att Shakespeare också var katolik precis som sin moder men detta var inte accepterat under den tiden utan då var det protestanterna som regerade. Han hade åtta syskon men två av dem dog under tidig ålder. Man tror att Shakespeare studerade vid Stratford grammar school och att han även fick sin kunskap i latin här. Enligt de uppgifter som hittats fick Shakespeare troligen en mycket kort utbildning. Förmodligen fick han avsluta sina studier vid elva års ålder eftersom framgången i hans faders affärer var oberäknelig. Jag tycker det verkar ha varit en mycket bra utbildning trots den korta tiden han studerade, med tanke på hur duktig Shakespeare var på att skriva hur oerhört bra dramer han skapade. Eller så kanske han bara helt enkelt var duktig och självlärd. En sak som är säker är att han var en fantastiskt bra författare och enormt skapande i sina pjäser.

     De fyra åren mellan 1578-1582 kallas för Shakespeares försvunna år. Ingen vet var han var eller vad han gjorde under de åren. Men det finns uppgifter som säger att han kan ha hållit till i Englands huvudstad, London. Dock är det inga säkra fakta. Det är mycket tråkigt att det finns så lite fakta om denne berömde författare som det har väckts ett så stort intresse kring. Personligen har jag lite svårt för gamla pjäser eftersom jag tycker de kan vara lite svårförstådda och man pratar på ett väldigt speciellt sätt, ofta i rim. Samtidigt tycker jag de har en fascinerande handling som man direkt fångas av.

     Den 27 november 1582 utfärdades ett äktenskapsbevis mellan William Shakespeare och åtta år äldre Anne Hathaway som senare fick tre barn tillsammans. Shakespeare började som skådespelare 1580 och började även då författa egna verk. 1590 hade han blivit en mycket stor och förmögen dramatiker i England. Teaterkretsarna drabbades hårt av pesten under hans första år i London och han miste då sin ende son, Hamnet och sin ena syster. Detta var något som Shakespeare tog väldigt hårt på och det påverkade nog honom mycket.

     Man vet inte med säkerhet hur det kom sig att Shakespeare började med teater. Resande teatergrupper besökte hans hemstad och det är möjligt att han kanske då fick upp ögonen för teater. Men det är som sagt oklart.

     Shakespeares sista år tillbringade han i sin hemstad som han aldrig hade flyttat från. Han avled på New Place år 1616 och begravdes i Heliga Trefaldighetens kyrka där han också döptes som barn. På sin gravsten finns en strof ingraverad som man tror att han skrivit själv.

                        "Good friend for Jesus sake forbeare,

                         To dig the dust enclosed here.

                         Blessed be the man that spares these stones,

                         And cursed be he that moves my bones."

Shakespeare författade 38 dramer under sitt liv. Romeo och Julia och Hamlet är två tragedier som blivit mycket berömda. Förvillelser är ett exempel på en komedi skriven av Shakespeare. Han skrev även s.k. krönikespel och Henrik VI är ett ypperligt exempel på ett sådant.

     Hamlet kom ut år 1603 och är en tragedi som handlar om Hamlet, prins av Danmark. När han får reda på att hans farbror mördat hans far så blir Hamlet hämndlysten. Han känner ett så fruktansvärt stort hat mot sin farbror som mördat sin bror, sitt eget kött och blod, bara för att få gifta sig med Hamlets mor och bli kung. Det kan man ju mycket väl förstå hur han måste känna sig. Det måste vara helt fruktansvärt. Vem som helst skulle känna hat över en sådan sak. Hamlet är en väldigt djup person som funderar mycket över livet och varför vi lever. Hamlet personligen tycker att livet är plågsamt och funderar till och med på att ta sitt liv många gånger. Att ta sitt liv betraktades på den tiden som syndigt. "Att vara eller inte vara" är en omtalad monolog där Shakespeare tänker och funderar över varför man inte tar livet av sig när det är så besvärligt att leva. Han verkar vara en djupt sorgsen och deprimerad person som inte alls ser någon mening med livet. Det är också djupt förståeligt med tanke på att han mist sin far och att det var hans egen farbror, hans egna kött och blod, som dödade honom.

     Tragedin Hamlet har det idag gjorts flera moderniserade versioner av. Den är en s.k. "tidlös" berättelse liksom alla andra av Shakespeares dramer. Med tidlös menas att pjäserna kan utspela sig i modern miljö och skådespelarna kan bära moderna kläder utan att själva budskapet med pjäsen förstörs. Anledningen till att Shakespeares pjäser blivit tidlösa tror jag är för att människor helt enkelt känner igen sig i dramernas handling. För att ta ett exempel så känner troligtvis alla igen sig i unge Hamlets mänskliga drag, hans hat mot farbrodern för det oförglömliga han har gjort och funderingarna han har över meningen med livet och över döden. Detta är funderingar som återkommer om och om igen i tiden, som existerade i lika hög grad för tvåtusen år sedan som nu.

     Romeo och Julia är en kärlekstragedi som troligen sattes upp år 1594. Det är en oerhört sorglig men framför allt tragisk kärlekshistoria om det unga paret som tvingas smyga med sin kärlek eftersom deras släkter är i fejd med varandra. Det är verkligen äkta kärlek mellan Romeo och Julia och de är villiga att göra vad som helst för att få vara med varandra. Julia önskar så oerhört mycket att Romeo inte tillhörde fiendefamiljen Montague så deras kärlek till varandra inte behövde vara förbjuden.

     Det finns en scen i denna tragedi som har blivit mycket omtalad och det är den berömde balkongscenen som inträffar efter de precis träffats första gången på en bal. Julia står ute på balkongen och pratar för sig själv om hur hemskt det är att hon och Romeo tillhör fiendefamiljer. Samtidigt som Julia står där på balkongen och pratar för sig själv så har Romeo smugit sig in i trädgården och står nedanför och lyssnar på henne. Berättelsen slutar med att de båda tar sitt liv för varandra. Romeo misstar Julia för att vara död, när hon egentligen bara spelar död. Eftersom han inte klarar att leva utan henne begår han självmord. Strax efter vaknar Julia upp och blir förskräckt över att se sin älskade Romeo död. Hon tar då sitt eget liv. Jag tycker detta är en så tragisk men samtidigt oerhört vacker berättelse, därför den bekräftar kärlekens väldiga styrka. Kärleken har en sådan makt i denna berättelse, att två individer tar sina egna liv för varandra, i kärlekens tecken. Jag berörs sannerligen av kärlekshistorian om Romeo och Julia, och det är en berättelse som de allra flesta kan känna igen sig i. Kärleken är det värdefullaste vi har här i livet, om det så är kärleken för en förälder, ett syskon, sin pojk-/flickvän eller någon annan närstående. Romeo och Julia är en makalös berättelse och min absoluta favorit bland de verk av Shakespeare som jag har läst. Kärleken övervinner allt!

Källförteckning:

http://www.william-shakespeare.info/

http://sv.wikipedia.org/wiki/William_Shakespeare

http://en.wikipedia.org/wiki/William_Shakespeare

Bonniers Svenska Spår