Analys av Martin Luther Kings frihetstal
Så jag säger er, mina vänner, att jag trots dagens och morgondagens svårigheter har en dröm.
Det är en dröm med djupa rötter i den amerikanska drömmen om att denna nation en dag kommer att resa sig och leva ut den innersta meningen i denna övertygelse vi håller för självklar: att alla människor är skapade med samma värde.
Jag har en dröm om att en dag före detta slavar och slavägare skall sätta sig ner vid samma broderskapets bord på Georgias röda berg.
Jag har en dröm om att en dag, till och med staten Mississippi, en stat som försmäktar i orättvisans och förtryckets hetta, skall förvandlas till en oas av frihet och rättvisa.
Jag har en dröm om att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation, där de inte bedöms efter färgen på sin hud utan efter måttet på sin karaktär.
Jag har en dröm om att en dag, nere i Alabama med dess hätska rasister, med en guvernör vars läppar dryper av ord som medelväg och ogiltigförklarande, att en dag små svarta pojkar och små svarta flickor skall kunna fatta händerna på små vita pojkar och små vita flickor som systrar och bröder, just här i Alabama.
Med denna förtröstan kommer vi kunna arbeta tillsammans, bedja tillsammans, sträva tillsammans, gå i fängelse tillsammans, stå upp för friheten tillsammans, med vissheten om att vi en dag kommer att vara fria.
Så låt frihetens klockor ljuda från de mäktiga bergen i staten New York.
Låt frihetens klockor ljuda från de bergande Alleghennierna i Pennsylvania.
Låt friheten ringa ut från Klippiga Bergens snötäckta toppar i Colorado.
Låt friheten ringa ut från de böljande sluttningarna i Kalifornien.
Men inte bara där.
Låt friheten ljuda från Stone Mountain i Tennessee.
Låt friheten ljuda från varje kulle och mullvadshög i Mississippi, från varje bergssluttning, låt frihetens klockor ljuda.
Och när vi låter frihetens klockor ljuda, när vi låter dem ljuda från varje by och småstad, från varje stad och stat, då kommer vi närma oss den dag när alla Guds barn - svarta män och vita män, judar och kristna, katoliker och protestanter - kan fatta varandras händer och stämma in i orden i en gammal negro spiritual: "Äntligen fria, äntligen fria, tack Allsmäktige Gud, äntligen är vi fria."
Jag tycker det är uppenbart att talaren vill beröra åhörarna med detta tal, för jag själv blev väldigt gripen av handlingen under tiden jag läste. I frågan om talaren vädjar till Logos, Pathos eller Ethos så svarar jag Pathos. Han vill väcka känslor hos publiken, känslor som kan få dem att förstå hur allvarligt ämnet han pratar om faktiskt är. En intresseväckande och bra inledning tycker jag att talaren har lyckats alldeles utmärkt med att skapa. Han upplyser lyssnarna om att han har en dröm trots alla svårigheter. Det är en väldig kort inledning men jag tcker att en räcker för att få publiken att vilja höra mer. Man vill helt enkelt höra vad det är för dröm han har. Jag skulle inte vilja påstå att det finns en exakt bakgrund till talet ,utan han berättar lite här och var i texten varför han håller talet och vad det är han vill uppnå med det. Ett exempel är när han säger: "Jag har en dröm om att en dag före detta slavar och slavägare skall sätta sig ner vid samma broderskapets bord på Georgias röda berg." Vad jag tror han vill uppnå med den meningen är att man ska få förståelse för hur fel det är att tro att man är överlägsen en annan människa, hur fel det är att ens tycka att slaveri är okej och framför allt att man ska förstå att alla människor är lika värda. Ett andra exempel på en liten bakgrund till talet är meningen: "Jag har en dröm om att en dag, till och med staten Mississippi, en stat som förmäktar i orättvisans och förtryckets hetta, skall förvandlas till en oas av frihet och rättvisa." Jag skulle vilja säga att denna mening har ungefär samma budskap som den förra. Missisippi är en stat med mycket orättvisa och förtryck, och det är hans dröm att ändra på det. Hans dröm är att staten Missisippi ska förvandlas till en stat med rättvisa och frihet. "Det är en dröm med djupa rötter i den amerikanska drömmen om att denna nation en dag kommer att resa sig och leva ut den innersta meningen i denna övertygelse vi håller för självklar: att alla människor är skapade med samma värde", är ett påstående som talaren har, dock finns inga argument för att stödja detta påstående. Precis i slutet av talet står en väldigt lång mening som jag anser är en sista vädjan åhörarna. Där berättar Martin Luther King om hur det kommer att bli när hans dröm går i uppfyllelse. Då kommer alla människor äntligen vara fria!
Jag har hittat några olika stilfigurer i texten. Anaforer använder sig talaren av mycket. "Jag har en dröm" och "Låt friheten" är inledningar som upprepas ett del gånger i texten. Antites är en annan typ som förekommer ett par gånger. Svart och vita, och systrar och bröder, är antiteser. På ett ställe i talet står det: "som systrar och bröder". Det anser jag är en liknelse (se talet).
Martin Luther King använder ordet "jag" väldigt ofta i texten, vilket betyder att han använder sig mycket av aktiv form. Jag skulle vilja säga att han även använder sig rätt mycket av passiv form också. "Med denna förtröstan kommer vi kunna arbeta tillsammans..", är ett exempel på en början till en passiv mening.
Martin Luther King vill att åhörarna ska förstå innebörden av slaveri, "rashat", orättvisa och förtryck. Han vill med detta tal skapa förståelse för hur rättvis och fridfull världen kommer att bli, och framför allt hur lycklig människan kommer att bli, om man lyssnar och tar till sig vad han säger. Det har hans enda dröm!
Sara Rekvik Sp06