Kåseri
Dagen då livet börjar på allvar
Studenten är en dag jag har längtat till så länge jag har vetat att den funnits. Det är då man kommer stå på den efterlängtade trappan och ta emot all jubel, för då har man klarat det, man har äntligen klarat av tolv år av hårt och ibland nästan olidligt pluggande. Man slipper alla jobbiga kvällar framför högarna med böcker och man slipper känna pressen av att behöva prestera bra på prov och liknande. Man får också ta del av alla de roliga aktiviteterna som ordnas, alla studentfester, champagnefrukosten och den ståtliga balen. Allt vad studenten innebär låter så underbart, men frågan är varför jag börjar känna mer och mer ångest inför den. Det är mycket som måste ordnas. Klänningen till balen, studentmössan, alla pengar som måste läggas ut på studentfesterna och firandet och för att inte tala om de sista kurserna som ska betygsättas. Det är mycket som ska göras vilket gör att det skapas en hel del ångest inom mig och så kan jag inte sluta tänka på vad jag ska göra efteråt. Ska jag ta den där språkkursen i Spanien på en gång? Hur länge? Eller ska jag istället jobba först? Ska jag läsa någon kurs till hösten? När ska jag plugga vidare? Det är många frågor som dyker upp i huvudet. Plötsligt ska man ta många stora och ibland svåra beslut som är avgörande för framtiden. Tryggheten man känner när man går i skolan försvinner, man är vuxen vilket innebär att man är redo att möta livet. Det är sannerligen inte lätt att glädjas åt studenten när jag just nu känner mig så förvirrad, men jag är säker på att när dagen väl är kommen, och jag äntligen står där på trappan så kommer jag känna mig lycklig, för då har jag äntligen klarat det!
