Analys av Göran Perssons nyårstal
Nyårsafton 2004
Aldrig har det känts så tungt att välkomna ett nytt år.
Det är ett år som för väldigt många i vårt land kommer att bli det tyngsta någonsin.
Ett år som också naturligtvis, så småningom, kommer att bära med sig möjligheter, glädjeämnen, framgångar.
Vår stora uppgift blir nu att dela en svår tid med varandra.
Att stötta varandra genom förtvivlan, sorg och saknad.
Att hålla samman genom dagar, veckor och månader.
Därför kan jag känna värme när jag ser er alla här ikväll, som står så tätt tillsammans. Vi är så många, vi är starka och vi kan hjälpas åt.
Låt vårt löfte för det nya året bli detta: vi ska vara medmänniskor i ordets bästa bemärkelse.
Vi ska möta dig, som var där när flodvågen drev liv mot död.
Vi som står här, ska möta andra när det är som svårast.
Minns, att sorgen är dubbelt tung att bära ensam.
Tala, men lyssna ännu mer.
Ha inte bråttom, ha tålamod, vänta.
Var inte rädd att glädje ska göra ont värre den behövs som luft att andas.
* * *
Det är bara minuter kvar till tolvslaget.
Vi skulle ha firat med fyrverkerier och fest.
Vi kan lyfta blicken ändå, mot allt det som ska födas, väckas och växa i en ny tid.
Vi hälsar det nya välkommet, och jag säger: Gott Nytt År!
Samtidigt går våra tankar till alla dem vi saknar,
till alla dem som plågas av ovisshetens ångest,
till alla dem med vilka sorgen slagit följe.
Vi hälsar år 2005 stillsamt och värdigt här på Skansen.
Därför väljer jag att avsluta mitt tal med att läsa Mikael Wiehes vackra Nocturne:
Nu vilar vind
Nu slumrar mörka vatten
Nu falnar glöd
Nu faller dag
till ro
Nu stillnar tid
Nu saktar livet stegen
Nu stiger dröm
Nu tystnar äng
och skog
En kort sekund
En tyst minut
En liten stund
låter sig livet hejdas
Nu sover jord
Nu blundar solens öga
Nu kommer natt
Nu faller dag
till ro
Tack.
Syftet som Göran Persson har med detta tal är att beröra åhörarna (Movere). Naturkatastrofen som ägde rum i Thailand år 2004 krävde otroligt många människoliv och det var en hel del svenskar som drabbades. Därför är det ett mycket känsligt ämne som berör oerhört många. I detta tal är det uppenbart att Persson vädjar till Pathos, vilket betyder att han vill väcka åhörarnas känslor. Jag tror att han lyckades rätt så bra med det.
Dispositio är ett sätt att lägga upp ett tal på, som innehåller sex punkter. Jag tycker att Göran Persson har fått till en bra början på talet, alltså inledningen. Hela talet är relativt dystert, men inledningen tycker jag är mest sorgsen. Han förklarar att det aldrig har varit så tungt att förklara ett nytt år som det var då och berättar om hur svårt året kommer att bli för väldigt många. Jag tror att vi alla drabbades på något sätt av tsunamin, även om vi inte kände någon som miste livet så blev vi nog alla påverkade. Någon speciell berättelse för att få fram bakgrunden till talet tycker jag inte att han har, för det passar inte riktigt in. Alla visste nog där och då precis vad han talade om och därför behövdes ingen berättelse. Han nämner lite om flodvågen, att den drev liv mot död, och det är väl det enda som egentligen talar om den bakomliggande orsaken till talet. "Det är ett år som för väldigt många i vårt land kommer att bli det tyngsta någonsin" är ett påstående som Göran Persson framför i talet. Några argument för att stödja påståendet anser jag inte att det finns, utan det är helt enkelt ett faktum bara. Persson sammanfattar sitt tal riktigt bra med en liten dikt i slutet. Detta är första versen:
"Nu vilar vind
Nu slumrar mörka vatten
Nu falnar glöd
Nu faller dag
till ro"
(Göran Perssons tal på Skansen nyårsafton 2004)
Jag har hittat några olika stilfigurer som används i talet. Anafor används vid ett tillfälle då han inleder två meningar efter varandra med "till alla dem". Antites hittade jag också i texten, "flodvågen drev liv mot död". Jag tycker det var lite svårt att identifiera olika stilfigurer, men en liknelse tror jag att jag hittat. På ett ställe i texten står det: "Var inte rädd att glädje ska göra ont värre den behövs som luft att andas. Göran uttrycker sig även med orden "som svårast" vid ett tillfälle, och det känns som att det skulle kunna vara en liknelse också, dock är jag tveksam. Den andra meningen i talet lyder: "Det är ett år som för väldigt många i vårt land kommer att bli det tyngsta någonsin". Jag tror att det understrukna i den meningen är en hyperbol.
Göran Persson uttrycker sig bara ett par gånger med "jag". Han vill att publiken ska förstå att han blivit berörd av tsunami-händelsen och att han verkligen är en person som bryr sig.
Jag tror att meningen med talet är att försöka hjälpa alla de som drabbades av tsunamin att se lite ljusare på framtiden. Det är okej att känna sorg, smärta och till och med ilska, så länge man blickar framåt mot en ljusare och bättre framtid.
Sara Rekvik Sp06
