Analys av lyriker från Romantiken
"Föränderlighet" av Percy Bysshe Shelley
Rubriken avslöjar att dikten handlar om någon sorts förändring. Den kanske redan har börjat eller så är den kanske på väg. Jag tror att det handlar om en stor händelse, eller kanske till och med flera händelser.
Det är mycket känslor inblandade i dikten och jag känner att det framförallt är sorgsna, ledsna och besvikna känslor. Dikten bygger på sorg och besvikelse i allra högsta grad. Berättaren verkar nästan ha tappat hoppet om livet, och man brukar ju säga att hoppet är det sista som lämnar människan. Kanske har han förlorat någon nyligen? Förändringen kan vara en förlust av någon han älskade mycket högt. Nu tvingas han leva ensam och han vet inte om han kommer att klara av det. Första versen i dikten beskriver den korta levnadstiden av en blomma och försvinnandet av det man fäster sig vid. Sedan frågar han sig själv "Vad är vår världs behag?". Han undrar nog vad meningen med livet egentligen är när allt man håller kärt bara försvinner bort ifrån en. Vänskapen är en stor besvikelse, likaså kärleken. Han ser alla sina drömmar rinna ut i sanden och han kan ingenting göra. Förhoppningar finns inte längre för honom för de är bara hån. Han verkar nu bara se grymhet och elakhet i allting och ingenting kommer någonsin att bli sig likt. En föränderlighet har trätt in och kommer där att stanna.
Jag tror att det är poeten själv, Percy Bysshe Shelley, som berättar detta. Han får fram alla känslor på ett så bra sätt och jag tror att det är svårt att skriva en sådan dikt om man inte själv har varit med om det. Han hade det nog väldigt svårt under tiden han skrev dikten och det var nog många faktorer som spelade in. Jag tror att detta är någonting han bara skriver för sig själv. Det är egna tankar och känslor och de berättas inte för någon speciell person. Jag tycker att berättaren använder sig av ett språk som är en blandning av slang och ålderdomligt språk. Några ord i dikten är lite svårförstådda men jag kan ändå tolka dikten och har fått min uppfattning om den.
Det finns några drag i dikten som kännetecknar romantikens typiska drag. En romantiker menar att naturen är levande och att allting har en själ. I dikten pratar han om blommans ljuva men korta levnadstid och allting verkar så levande för honom. Verklighetsflykt, en romantiker vill inte befatta sig med den värld han lever i. Det är också ett typiskt romantiskt drag ifrån denna dikt. Mannen vill verkligen inte leva i denna värld som han tycker är så ofullständig och full av brister. Romantikern fascineras av människans onda sida vilket framkommer klart och tydligt i denna dikt. Människan är inte alls något att förlita sig på enligt mannen. Allting är bara fruktansvärt.
Jag gillar den här dikten men den är kanske lite för negativ för min smak. Jag gillar dikter som är lite mer romantiska, sagolika och lyckliga. Det får inte bli för dyster och hatisk stämning, men det var en helt okej dikt och det är en dikt som verkligen är bra skriven.
"Amanda" av Erik Johan Stagnelius
Denna dikt handlar helt klart om en tjej som heter Amanda. Personen som berättar verkar, till skillnad från den andra berättaren, vara mycket glad och positiv samtidigt som han verkar ha förlorat denna Amanda. Han verkar sakna henne och känner sig nog en aningen ensam men han inriktar sina krafter på att försöka leva vidare och minnas Amanda med glädje. Han beskriver hur han ser Amanda överallt i naturen och hur han hör och känner hennes närvaro. "I rosornas anda, i vårvindens pust, i druvornas must jag känner Amanda." Detta tycker jag är en oerhört vacker mening. Man märker hur mycket han avgudade Amanda och allt han egentligen vill är att hon ska komma tillbaka och vara med honom igen. Han vill se Amanda på riktigt, känna hennes närvaro och höra hennes stämma på riktigt. Jag tror att Amanda ganska nyligen har försvunnit ur mannens liv och han bestämde sig nog redan på en gång för att inte gräva ner sig i sorg. Hon lever vidare i naturen och i honom och kanske, en dag, får han förhoppningsvis träffa sin Amanda igen.
Dikten innehåller blandade känslor såsom sorg, besvikelse, längtan, trånad och glädje. Amanda lever vidare i naturen, i solen, jorden, rosorna, vårvindarna och druvorna. Hon verkar så levande för honom fastän hon inte finns på jorden längre. Detta är ett typiskt drag ifrån romantiken, att naturen är så levande och verklighetstrogen. En romantiker är väldigt intresserad av människans själv och också stjärnor vilket nämns i denna dikt. Starka känslor och passioner låter en romantiker sig svepas med av och det framkommer också i dikten.
Jag får känslan av att det är en man som berättar dikten och jag tror inte att denna heller berättas för någon speciell person utan det är mer för allmänheten. Han vill visa hur mycket han verkligen tyckte om Amanda och hur starka känslor han faktiskt hade för henne. Dock kan den kanske vara lite mer riktad åt Amanda. Språket som används är både slang och ålderdomligt här också.
Amanda var den dikten jag tyckte allra bäst om. Man sveps med i den härliga men ändå mystiska stämningen i dikten. Den är skriven med mycket känslor och Erik Johan Stagnelius har verkligen lyckats göra denna dikt till en betydelsefull och vacker dikt.
