Fornnordisk litteratur
Voluspá är ett diktparti och ingår i den äldre eddan, som är en samling lärdomsdikter.
"Ej är så gott, som gott man säger
öl för mänskors ätt;
ju mer du dricker, dess mindre vet du
vart ditt vett tar vägen."
Ju mer man dricker desto mindre vet man. Det stämmer ju faktiskt. Att dricka mycket blir man inte klokare av utan snarare mindre klok. Med denna text försöker man kanske säga att man ska göra saker och ting med måtta och inte överdriva.
"Att fråga och tala tillhör en vis
Om han vill kunnig kallas
Men förtro dig till en, icke till två;
Världen vet vad tre veta".
Den som inte frågar får inga svar och blir därför heller inte klokare. Får man ingenting veta kan man inte utveckla sin kunskap och lära sig mer. Den andra raden tycker jag var väldigt bra. Det bästa tror jag också är att bara anförtro sig till en person. Ens allra djupaste hemligheter ska man inte dela med sig till fler än en. Om man skulle förtro sig till två så har kanske de personerna två de förtror sig till och de i sin tur har två och så vidare. Så håller det på sådär och tillslut vet hela världen om det. Världen vet vad tre vet. Jag tror att vad de vill framföra här är att man ska vara ärlig mot varandra och inte prata bakom ryggen på någon. Om någon säger någonting i förtroende till mig så ska inte jag säga det vidare. Men om jag då anförtror mig till två personer, alltså har två personer jag berättar allting för så kommer jag att berätta det vidare. Även om jag har lovat att inte göra det.
"Usel man och illasinnad
hånler åt allt och alla
Icke han vet, vad han veta borde
att han själv ej är fri från fel."
Det som står här får mig att tänka på de människor som inte kan inse att de har fel. De som alltid har rätt i allt de gör och säger. Om de skulle visa sig att de ändå har fel så finns det en bortförklaring till det. Med detta vill de nog säga att man ska kunna erkänna när man har fel och kunna stå för det. Personer som är på det viset vet nog själva att de har fel men vågar kanske inte stå för det. Det är nyttigt att kunna stå för sina misstag och på det viset lär man sig något nytt varje gång också. Man lär sig av sina misstag som man brukar säga.
"Eget bo är gäst om än ringa
envar är herre hemma
Dens hjärta blöder, som bedja skall
om matens varje mål."
Den här texten tycker jag var väldigt svår att tyda. Den innehöll en del svårförstådda ord och det gör det lite svårt. Jag tror att det handlar om att man ska vara tacksam för maten man får varje dag. Kanske att man inte ska ta mat för givet utan vara glad över att det står mat på bordet, glad över att man har det bra. Istället för att tänka på allt man inte har och skulle vilja ha så ska man försöka att vara glad för det som finns istället.
En allitteration kan även kallas stavrim, bokstavsrim eller uddrim. Det är ett vanligt sätt att rimma på i äldre och muntliga sammanhang. De efterföljande orden i rimmet ska börjas med samma bokstäver som det första. Detta sättet att göra rim var väldigt vanligt i fornnordiska dikter.
"Kärlek är vad som kan kallas
kärnan till fantastisk lycka.
Om man ej kär har varit
man då mister en kärlig kunskap.
Jag tror på kärlekens tecken
ty dess kända magi."
Den andra och den tredje strofen tycker jag är mycket tänkvärda. I alla fall den tolkningen jag har fått av dem. Om vi börjar med den andra versen så tycker jag att det är någonting som berör varje människa och någonting som alla kan ta åt sig av. Även om det är överdrivet att säga att hela världen vet en sak om man berättar det vidare så ligger det ju faktiskt någonting i det. Det är på det viset rykten sprids, kanske till och med falska rykten.
Den tredje strofen tycker jag är tänkvärd eftersom den handlar enligt min tolkning om att man ska kunna stå för sina misstag och inse sina fel. Det är oerhört viktigt.
Isländska sagor är inte lik våra som innehåller sagolika figurer som jättar och troll, utan det är släktkrönikor om isländarnas historia. De har berättats muntligt genom historien från släkte till släkte. I cirka tvåhundra år har sagorna berättats muntligt på det viset och då kan man ju tänka sig att det har säkert blivit en del vridningar och ändringar i sagorna. Handlingarna i sagorna är om släkternas inbördesstrider. Huvudpersonerna tycks vara starka människor som tappra krigare och självständiga stolta kvinnor. Allt som händer i dessa sagor är förutbestämt av det så kallade ödet och människorna kan inte ändra på sitt öde. Sagorna berättar också om släktkrig som håller på under väldigt lång tid för brott som har begåtts för mycket längesedan. Det blandas inte in mycket känslor utan är mer rakt på sak.
Det är inte så mycket känslor inblandade märker man, eller rättare sagt inga känslor alls skulle jag vilja säga. Människorna upplevs så kalla och otrevliga mot varandra. Jag upplever heller inte att de är snälla mot varandra, inte alls. Det är bara bråk, ovänskap och strider hela tiden. Huvudpersonen som jag antar är Gunnar är en tapper och stark krigare vilket också kännetecknar en isländsk saga.
Gunnar tycks vara en modig och stark man. Man får ingen beskrivning i sagan men han verkar vara väldigt kylig mot sin fru. Fast ändå så får jag intryck av att han är en god man egentligen.
Gunnars fru, Hallgerd, tycks vara en mycket självständig och viljestark kvinna. Hon verkar stå för vad hon tycker och är inte alls rädd för konflikter. Jag får känslan av att hon inte gillar när någon bestämmer över henne utan hon gör som hon själv vill och gör vad hon kan för att få sin vilja igenom.
Hemingway
Det kan ju egentligen vara väldigt mycket, men någonting säger mig att den där enkla operationen som flickan ska genomföra är abort. Det är den första känslan jag får. Mannen verkar vara mycket säker på att han vill att hon ska genomföra det här, men flickan tycks vara något osäker. Mannen är troligen väldigt mycket äldre än denna tjej som benämns som "flicka" i novellen. Det får mig att tro att hon är väldigt ung. Hon kanske är i tjugoårsåldern eller till och med ännu yngre. Flickan verkar vara väldigt osäker och nervös. Hon tycks inte vilja diskutera ämnet och ber mannen att vara tyst ett par gånger. Mannen beskriver denna operation som mycket enkel och han pratar om att de ska släppa in luft i henne. Det kan ju vara så att det har gått så lång tid så att det måste "skrapa" bort barnet som det heter. Att hon ska sövas ner och det är den luften han talar om att hon ska släppa in.
Isbergstekniken innebär att man utelämnar en åttondel av vad man skriver om. Ungefär som ett isberg som bara har en åttondel synlig men vi vet att resten finns där. Om en författare känner till tillräckligt om det han skriver om så kan han utelämna delar av det. För om han är sann i sin historia så kommer läsaren ändå att känna och uppleva det som om författaren hade skrivit om det utelämnade. Ungefär så beskriver Hemingway isbergsteknik. Det låter väldigt avancerat men ändå som en bra teknik. Det är roligt när man inte vet exakt vad någonting handlar om utan får tänka och fantisera lite själv. Det var precis vad man fick göra i denna novell.
"Jag ska följa med dig och stanna hos dig hela tiden. De bara släpper in luften och så går det hela sin naturliga gång." Det är inte så lätt att veta vad det är för någonting flickan ska göra när de inte säger så mycket om det. Men ändå känner jag på något vis att det är en abort de talar om, sen behöver det naturligtvis inte vara rätt. Men just det att mannen verkar så mycket äldre och hon så ung. Han har mer livserfarenhet och vet konsekvenserna om hon skulle behålla barnet. Man märker på honom att han är orolig även om han verkar så lugn.
"Om du inte vill så behöver du ju inte. Jag vill inte alls att du ska göra det om du inte själv vill. Men jag vet hur absolut enkelt det är." Mannen verkar så lugn och sansad och berättar för henne att hon absolut inte behöver genomgå det om hon inte vill sen påpekar han ändå att det är en så väldigt enkel operation. Det känns som att han vet vad han gör. Han vet precis vad han ska säga för att påverka den här flickan. Hela tiden så förklarar han för henne att hon får bestämma själv och så lägger han till något som poängterar att detta ingrepp inte är så farligt som det låter.