Inlägg: Religion och tradition!
Det är och har alltid varit helt uppenbart för mig att man firar jul och påsk. Jag har aldrig riktigt funderat så mycket kring varför man gör det och vad firandet har för mening. Visst har jag länge vetat att kristendomen spelar en stor roll i många av våra traditioner, men hur stor inverkan själva religionen har haft och troligen har, är ingenting som jag har förstått förrän nu. Efter att har läst en text, Sverige är mer kristet än vad vi tror, skriven av Maria Carling (Svenska Dagbladet 3.1.2007) så har jag börjat förstå att våra liv faktiskt influeras av kristendomen mer än vad vi tror.
Jul är en tradition som jag tror att de allra flesta i vårt land känner till och som majoriteten svenskar ideligen firar. Jag har vuxit upp med denna tradition, som för mig alltid har varit väldigt viktig, från att jag var ett litet barn till den ungdom jag är idag. I grund och botten kommer denna tradition från kristendomen och handlar om Jesu födelse, men detta är ingenting som jag någonsin haft i tankarna när jag årligen har firat jul. När jag var liten var jag tokig i själva julafton. Jag räknade dagarna flera månader i förväg och det gjorde förstås att tiden gick långsammare än någonsin. En chokladkalender har varit ett måste varje år, eftersom den har hjälpt mig att hålla koll på hur många dagar det varit kvar till julafton, fast i verkliga fallet är det nog chokladen i luckorna som har varit den största anledningen till att jag velat ha sådana kalendrar. Varför just julafton var så efterlängtat under min barndom var ju såklart för att man då fick alla de önskade paketen, eller åtminstone hoppades man att man fick det man önskade sig. Tråkigast var de mjuka paketen som farmor och mormor hade en ständig tendens att ge, som oftast innehöll tråkiga klädesplagg, men om man hade tur kunde man faktiskt hitta ett fint litet gosedjur i paketet. Numera handlar julen mer om gemenskap med familjen för mig. Det är klart att jag längtar litegrann efter att få öppna julklappar, det är ju alltid spännande, men det är inte alls vad julen är för mig idag. Som sagt är det samhörigheten med familjen, att få se mina småkusiners och småsyskons lycka när de öppnar sina efterlängtade julklappar som tomten kommit med, att äta god traditionsrik julmat och julgodis och bara umgås. Varje julafton sänds också Kalle Anka på SVT, och detta är en oerhört viktig tradition bland barnen i vår familj. Klockan 15.00, inte en minut senare, sitter alla fastklistrade framför teven för att titta på det tecknade programmet. Dock måste jag erkänna att jag aldrig riktigt gillat Kalle Anka, men trots det har jag aldrig missat ett enda program, det är ju faktiskt tradition det handlar om.
Inför jul pyntar min familj, liksom många andra, med olika sorters julpynt. Detta har alltid varit en höjdpunkt för mig och mina syskon eftersom det oftast har varit vi som har fått pynta hela huset med diverse krimskrams som jultomtar, snögubbar, renar, stjärnor och så vidare. Den sjuarmade ljusstaken har varje år ståtligt stått i varje fönster i huset. Det är egentligen en helig kristen ljusstake som finns i nästan varenda kyrka. Vi har också pyntat med julkrubbor och så minns jag att vi alltid pyntade med en speldosa i form av en kyrka varje år.
Julen har, som sagt, alltid varit jätte viktig för mig och även för min familj. Ett år utan jul och julafton finns inte för mig. Jag blir alltid lika förvånad när jag hör talas om folk som inte tillämpar denna tradition och tycker nästan synd om de människor som går miste om gemenskapen under julen. De har förstås själva valt att inte fira jul, men tanken på att det finns människor som sitter hemma ensamma under julen är för mig lite skrämmande. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att sluta fira denna mysiga högtid. Jag älskar de mysiga julaftonskvällarna, när man genom fönstret kan skåda den vackra snön som sakta dalar ner på den redan snöfyllda marken. Faktum är att jag faktiskt redan nu längtar till juletiderna
Ett par månader efter jul är det dags för ytterligare en ny högtid. Denna högtid firas, i den kristna tron, till minne av Jesu död och att han tre dagar senare väckte sig själv till liv och återuppstod från de döda. Det är förstås påsk jag menar. I min familj har påsken aldrig handlat om Jesus eller kristendomen. Varje påskafton samlas vi med familjen och äter påskmat samt har olika aktiviteter som min morfar håller i. Barnen får också leta påskägg fyllda med godis, som påskharen har varit och gömt. Det händer också att vi påskpysslar vissa år, vilket innebär att vi målar på ägg och äggskal och gör fina små kycklingar i papp som vi sedan målar och klistrar på fjädrar. Denna högtid är inte fullt så viktig för mig som julen är, men det är ändå en regelbunden tradition som vi varje år firar i min familj, och som jag inte skulle vilja vara utan.
När jag var ett litet barn så döptes jag och det gjorde även mina syskon. Idag förknippar man ofta dopet med att ge barnet sitt namn, vilket också var syftet min mamma hade med våra dop, men i det verkliga fallet har dopet aldrig varit en namngivningsritual. Det handlar egentligen om att barnet, vid doptillfället, går med i den kristna gemenskapen. Jag har alltid varit lite skeptisk till gudstjänster och ceremonier som utförs i kyrkan eftersom jag inte är troende. Det känns helt enkelt fel att gå till kyrkan, jag känner mig inte alls hemma där. Många hävdar att man ska döpa sina barn så att de senare själva kan få välja om de vill fortsätta vara med i den kristna gemenskapen eller om de vill frigöra sig från den. "Det är viktigt att vi lär oss så mycket som möjligt om den kristna religionen, att våra barn får läsa Bibeln och diskutera vad som står i den. Vi kan inte gå miste om vår historia och vi måste förstå på vilket sätt den är sammanflätad med andra stora religioner", sa filosofen Fredrika Spindler i en artikel till Svenska Dagbladet (Sverige är mer kristet än vi tror 3.1.2007). Jag håller med Fredrika Spindler. Eftersom Sverige präglas så mycket av kristendomen så är det kanske viktigt att man lär sig mer om den. Även om man själv inte är troende kan det vara bra att lära sina barn vad kristendomen är för någonting och framför allt vad våra traditioner och högtider från början handlade om. Jag gick hela lågstadiet och större delen av mellanstadiet i Norge och tror därför att jag har fått mer kunskap om kristendomen än vad jag hade fått om jag hade gått låg- och mellanstadiet i Sverige. Norge är ett väldigt kristet land och därför har man till och med kristendom som ett ämne i skolan. Jag hade några i min klass som gick i söndagsskola, som är en kristen typ av skola om söndagarna, och på sommarloven när det var dags att åka på läger så var väldigt många läger kristna. När jag flyttade till Sverige märkte jag en oerhört stor skillnad på länderna när det gäller kristendomen. Enligt filosofen Fredrika Spindler så smygsekulariserar vi traditionerna här i Sverige. Istället för det ska vi tydliggöra och diskutera vad de står för. Sedan kan man välja om man vill praktisera kristendomen eller inte, menar Fredrika Spindler. Enligt min mening råder det inga osäkerheter om att vi smygsekulariserar våra traditioner. Majoriteten svenskar påstår sig vara icke-troende idag men ändå tillämpar huvudparten många, egentliga, kristna traditioner. På ett sätt kan jag tycka att det är lite fel, men samtidigt så är dessa traditioner inte kristna för många. För de flesta handlar inte jul och påsk om Jesus längre, utan det är numera gemenskapen med familjen som räknas under dessa högtider. Jag tycker inte det är så fel att man idag har ändrat lite på traditionerna. Saker och ting förändras, så är det ju bara.
Även om jag anser att det inte är fel att förändra traditionerna, så betyder inte det att jag tycker att man kan blunda för kristendomen. Den finns i vårt samhälle, vare sig vi vill det eller inte. Fredrika Spindler menar att religionen fortfarande har ett starkt grepp om oss svenskar, trots en allmän avkristning. Jag håller med hennes påstående till viss del. Att kristendomen skulle ha ett starkt grepp om oss tycker jag är lite överdrivet sagt. Visserligen tillämpar vi många traditioner som egentligen är från kristendomen, men vi är ju för det mesta medvetna om att de är kristna. Spindler berättar också, i artikeln, att vårt förhållningssätt är influerat av kristendomen och att det märks på hur vi tänker och talar, vilka värderingar vi har och vad vi väljer att göra. Jag har inte tänkt så mycket kring detta tidigare, men om jag tar mig en närmare funderare så ligger det nog en del sanning i vad hon säger. För till exempel så anser vi här i Sverige att det är fult att svära, man gör det inte gärna i TV, radio och heller inte inför publik. Den värderingen kommer egentligen från kristendomen, där anser man att det är en synd att svära.
Kristendomen är en religion som har haft och har betydelse för Sverige, vi kan därför inte låtsas som att den inte finns. Alla, egentliga, kristna traditioner som vi svenskar firar har haft och kommer att få betydelse för våra liv. Personligen har jag väldigt många fina och goda minnen från dessa högtider. Jag kommer med all säkerhet att fortsätta fira kristna högtider, trots att jag inte anser mig vara kristen. Men i fortsättningen ska jag ha kristendomen lite mer i tankarna än jag har haft tidigare.
Sara Rekvik SP06
