Mål A:4 - Referat av epokerna
Sekelskiftet har ofta betecknats som "de gyllene åren" före första världskriget. Denna tid har efteråt setts som ansvarslös och fåfäng, men faktum är att man under denna tid trodde starkt på vetenskapen och ägnade sig mycket åt utbildning.
Sekelskiftet präglades av den ekonomiska och politiska liberalismen, men även av socialismen och arbetarrörelsen. Strejkar och demonstrationer förekom ofta. Det rådde nationella motsättningar mellan länder, och särskilt mellan Tyskland och Frankrika ansågs motsättningen som allvarligast. Litteraturen under sekelskiftet ansågs vara delad. Antingen offentliggjorde författarna orättvisorna i samhället eller så flydde de in oansvariga drömmar.
De viktorianska idéerna från England sönderföll snabbt under den här tiden. Tidigare självklara normer ställdes i debatt. Kyrkan förlöjligas. Rudyard Kipling upptäcks och likaså Robert Louis Stevenson. Han skriver under denna tid den kända boken "Skattkammarön" och även "reseböckerna". Oscar Wilde, Yeats, Poe och George Bernard Shaw är andra kända författare från denna epok.
Henrik Ibsen var en norsk dramatiker som levde sitt liv ensam i en sluten värld. Hans fantasi och hans dramatiska skapanden var vad han levde för och därmed formade han sitt liv och offrade sin livslycka för att förveckliga sitt skrivande.
Mot 1800-talets slut ökade folkmängden i världen drastiskt. Urbaniseringen ökade i snabb takt, näringslivet och industrin utveklades, folkutbildningen växte och därmed ökade bokproduktionen och bokläsningen. Således förbättrades författarnas ekonomiska och sociala situation. Copyrightbestämmelserna, som innebär att endast upphovsmannen har äganderätten om sina arbeten, infördes. Det allra första Alfred Nobelspriset delades ut 1901.
Sekelskiftets västerländska diktning dominerades av franska mönster och impulser, vilka kan delas in i tre grupper: naturalism, symbolism och modernism. Naturalismen och Symbolismen är de mest kända begreppen.
Modernismen börjar så smått och man kämpar mer och mer för att övervinna det gamla.
"Köpmannen i Venedig" som är skriven av Shakespeare, handlar om en kvinna vid namn Portia. Hon ska bli bortgift, och slutligen vann en man hennes hjärta, Bassanio. "A soldier and a scholar" beskrev man honom som. I berättelsen om Hamlet, prinsen av Danmark, beskriver hans älskade Ophelia honom med exakt samma ord som Bassanio beskrevs. Orden som männen beskrivs med var renässansens manliga ideal. Männen skulle vara hjältar och även mer allmänbildade (utan att vara högutbildade)
Detta fick dock sitt slut lagom till medeltidens avslut. Männen börjar söka sig till högre utbildningar på universitet och liknande, i takt med att samhället förändras. En mängd nya skolor startas i världen. Det kulturella samhället försvinner sakta med säkert och ersätts av humanistiska ämnen.
Finico från Cosimo uppmärksammade det grekiska språket. Han översatte texter och fick därmed samhället att intressera sig för det. Bibeln översattes till en mängd olika språk.
1528 skrev Baldassare Castiglione en bok som var baserad på Finicos tankar om kärleken. "Det befriade Jerusalem" som handlade om något som var typiskt för renässansen, frestelser, skrev Torquati Tasso. "Den rasande Roland" skrevs av Aristo. Den dikten är mycket lik renässansens berömde "Rolandsången". Konstnären Leonardo Da Vinci fick stor inspiration från Ficions och Tassos. Med hans händer omvandlade han tankarna till liv.
Makten i Italia togs över ar Girolamo Savonarola under 1400-talets slut. Han utmärkte Kristus till kung av Florens. Detta ville inte samhället gå med på, så tillsist hängdes han. Att Savonarola använde tron som en politisk makt imponerade på Niccolo Machiavelli. Han blev senare känd genom sin bok "Fursten".
Benvenuto Cellini skrev en självbiografi. Han var en egenkär person och konst var det enda som kunde uppta hans uppmärksamhet.
Barnuppfostran började man lägga stor vikt vid, samt om kvinnan skulle få lika bra utbildning som mannen eller inte. Humanismens ideal försökte människor hitta. Om de var kristna eller om de var klassiska var frågan.
Medeltiden
Man har under lång tid försökt att skilja antiken och medeltiden åt, hitta en gräns där Antiken slutar och Medeltiden börjar. Men det är svårt.
Man började dikta på de germanska folkspråken. Ett exempel är Anglosaxisk klosterdiktning.
En mängd av dikterna som hittats från Medeltiden är inte fullständiga, utan de slutar tvärt och ibland när det är som mest spännande, som i till exempel Hildebrandslied. Den enda hela epos som finns kvar från denna tid är Beowulf, som är författad i England av troligtvis bara en diktare. Den poetiska Eddan är det andra fullständiga manuskript som finns kvar. Den innehåller sånger från den samgermanska myt- och sagovärlden. Man undrar fortfarande vem som skrivit Eddan, om den uppstod i Norge eller Island.
Berättelsen om Aristoteles och horan Phyllis finns i den medeltida litteraturen och berättar hur besatt och galna människor blir av kärlek. På grund av detta växte en sexualskräck fram. Män var tvungna att ingå i celibat, och detta finns fortfarande kvar inom den katolska kyrkan.
Kung Arthur sagan "Riddarna kring runda bordet" och Tristansagan "Tristan och Isolde" var två mycket populära sagor under medeltiden.
Södra Frankrike, vissa delar av norra Italien och en stor del av norra Spanien var det provencalska kulturområdet. I detta område fanns en kultur som aldrig blivit kristnad. Man hade exempelvis förbjudna djurhetsningar i cirkus och det fanns också en enorm kvinnodyrkan.
Kärlek var populärt i början av 1200-talet. I såkallad arabdiktning och trubadurdiktning är det mannen som älskar och ödmjukar sig och kvinnan låter sig älskas. Mannen är till för hennes tillfredställelse. Jean de Meun skrev grovt erotiskt, för honom handlade det om könens vällust. Dante skrev kärlekspoesi liksom Guido Gavalganti och Guido Gulnicelli. Francesco Petrarca och Giovanni Boccaccio var två humanister och skönlitterära författare som båda beundrade Dante. Petrarca skrev mycket om sin älskade kvinna Laura. En av Boccaccios kända verk är "Fiametta" och handlar om en kvinna som klagar över att hennes älskare bedrar henne.
Från England kom Geoffrey Chaucer, en helt ny typ av författare. Han skrev mycket beskrivande och noggrant. År 1400 dog han. England var då både fattigt och tärt av hundraårskriget. Medeltiden börjar mot slutet av seklet gå mot sitt avslut.
Antiken
Abraham och Moses är välkända berättelser som många hört talas om. Det Gamla Testamentet innehåller berättelsen om Moses, men inte bara, utan Det Gamla Testamentet är en stor litteratur som tagit över tusen år att skriva. Man började skriva det redan år 1200 f.Kr. Toran är judarnas namn på de fem moseböckerna.
Av misslyckanden kan man lida oerhört mycket, och ibland måste man anstränga sig och verkligen kämpa för att allting ska bli bra.
Korta och små ordspråk består Kung Salomos mycket gamla ordspråkssamling av. Höga Visan är ett annat alster som blev heligt vid översättningen till hebreiska.
Två mycket berömda verk som de allra flesta känner till är sagorna Illiaden och Odysséen. De handlar om hur Troja blir besegrat och även vad som händer på hemfärden efter det stora kriget. Man vet inte så väldigt mycket om Homeros som författade dessa berättelser. Men kända hjältar och personer ur sagorna är bl.a Akilles, Menelaos och Agamemnon.
Aiskylos var en författare som skrev ungefär 70 skrifter om dramatik, dock finns endast cirka 7 stycken kvar idag. Från Sofokles finns också bara 7 dramatiska verk kvar, av 120 stycken. Han skrev mycket om kvinnor, till skillnad från Aiskylos. Författaren Euripides hade ett väldigt speciellt sätt att avsluta sina stycken. Han lät alltid en gud komma med en lösning på något problem, och detta är vad han har blivit mycket känd över i litteraturens historia.
Den omtalade och världsberömde Sokrates ville lära alla människor vad de inte redan kunde. Han hade ett speciellt sätt att lära ut. Det gick till så att han frågade ut människor och fick dem själva att inse att de hade fel och sedan komma fram till svaret. Platon var elev av Sokrates och skrev skrifter av Sokrates anteckningar från alla hans intervjuer.
Seneca var en stor filosof som intresserade sig för filosofi redan som liten. Till och med Kejsaren var imponerad av honom.
Stora författare skriver om barnuppfostran, historier och drömmar. Precis efter Kristus går Antiken mot sitt slut.
