Mål A:6 - Fackbok om kvinnlig omskärelse
Agneta Halldén - Kvinnlig omskärelse
Längst ner i innehållsförteckningen får man ta del av en liten ordlista som beskriver de tre olika formerna av kvinnlig omskärelse - klitoridektomi, sunnaomskärelse och faraonisk omskärelse/infibulation. Den förstnämnda formen, klitoridektomi, innebär att hela klitoris samt en del av de inre blygdläpparna avlägsnas. Vid en sunnaomskärelse skär man endast bort klitorisförhuden klitoris yttersta topp. Den sistnämnda, och allra värst formen, är faraonisk omskärelse som innebär att hela klitoris, de inre blygdläpparna och större delar av de yttre blygdläpparna tas bort. Man syr sedan ihop vulvan och lämnar endast ett hål som ungefär är av pennskaftsstorlek, så att urin och menstruationsblod ska kunna komma ut. För att hindra att vulvan ska växa ihop helt sticker man in en pinne under läkningstiden.
Inledningen beskriver i stora drag vad en kvinnlig omskärelse är för något, varför seden finns, vad den skapar för konsekvenser och anledningen till varför denna sed är så fruktansvärt svår att stoppa. Det finns en punkt jag anser är mycket viktig, som inledningen tar upp, och det är att vi i västvärlden måste förstå att vi inte kan leda kampen mot kvinnlig omskärelse. Det är de berörda kvinnorna som själva måste driva denna kamp och bara om de ber om vårt stöd så kan vi hjälpa dem. Annars kan det skapas missförstånd och irritation, för hur mycket vi än tror att de vill ha vår hjälp så är det inte så enkelt. Seden är djupt förankrad i deras kultur och faktum är att de flesta kvinnor i nuläget inte vill avskaffa den. Men om det beror på rädsla eller bara okunskap är svårt att svara på.
"Vi masaier har alltid omskurit våra barn"
- Detta är rubriken till bokens första kapitel, som också är en artikel. Författarinnan Aud Talle fick vara med om en omskärningsceremoni i Kenya våren 1978 och skrev sedan denna artikel som publicerades i Rapport under sensommaren samma år. För mig är artikeln oerhört hemsk och gripande. Författaren beskriver mycket detaljerat hur en liten flicka i 14-15 års ålder blir omskuren (eller könsstympad som det på senare tid har kommit att kallas). Flickan skriker och försöker ta sig loss och flera kvinnor får därför kämpa för att hålla fast henne medan omskärerskan, med en trekantig kniv, avlägsnar delar av hennes könsorgan. Åskådarna, som är släktingar, vänner och folk från byn, skrattar åt flickan som enligt dem gör bort sig och bär sig löjligt åt. När själva operationen är klar så håller familjen i en stor fest där man slaktar djur som man sedan äter, och man sjunger även och dansar. Hade flickan varit "duktig" under operationen hade hon hyllats med gåvor, sång och fest, men eftersom flickan inte hade något passande beteende så blev det ingen fest för hennes del.
Att läsa denna artikel gör mig oerhört arg och frustrerad. Jag tycker det är äckligt, rent utsagt, hur man kan orsaka en flicka sådan smärta. Visst förstår jag att det är en tradition sedan lång tid tillbaka, men hur kan man låta sitt älskade barn, sitt eget kött och blod, få gå igenom något så fruktansvärt? För mig är det totalt obegripligt.
Resten av bokens sidor är uppdelade i små kapitel innehållandes fakta om kvinnlig könsstympning, som jag tänkte sammanfatta lite kort.
Seden förekommer i flertalet Afrikanska länder och man har beräknat att ungefär 30-40 miljoner människor är omskurna i Afrika. Klitoridektomi är den vanligaste formen och dominerar i de flesta länder, men infibulation är helt dominerande i Somalia och i Sudan är den vanligare än klitoridektomi. Sunnaomskärelse praktiseras endast bland vissa sunnimuslimer.
Operationen går till så att flickan i allmänhet förs bort till en avsides belägen plats. Där får hon sitta eller ligga med benen isär medan hennes armar och ben hålls av flera assisterande kvinnor. Om ett spädbarn opereras behövs oftast bara en medhjälpare. Hygien och bedövning är inte särskilt noga. Ingreppet görs med hjälp av ett vasst instrument som kan vara en kökskniv, ett rakblad, en krossad flaskhals en sten eller något annat vasst, och ofta är instrumentet inte rengjort. I vissa fall kan kvinnor stå runt om och sjunga för att överrösta skriken och ibland kan flickan få en tygbit mellan tänderna för att undvika att hon biter av sig tungan. Efter en omskärelse läggs läkande örter på såret och sedan täcks det med löv eller annat skydd. Om det rör sig om en infibulation binds benen ihop från knäna och uppåt och så får flickan ligga i en säng mellan 14 och 40 dagar för att såret ska läka snabbare.
Man vet inte när/var och hur kvinnlig könsstympning uppkom, men svaren man idag får om man frågor någon varför kvinnlig könsstympning tillämpas så får man ofta som svar att kvinnor inte har något värde om de är oomskurna och de kallas därmed "orena". Oomskurna kvinnor kan inte gifta sig. Andra argument är att kvinnan måste skyddas mot sina egna sexuella drifter då de anses vara mycket farliga. Därför skyddas flickor från sexuell stimulans från allra första början.
Sorg och ilska fyller mig när jag läser denna bok. Jag tänker på alla de miljontals kvinnor som idag är utsatta för detta. Boken beskriver den mängd psykiska och fysiska konsekvenser en könsstympning kan få. Bland annat kan kvinnor ha ont bara av att kissa, de kan ha ont vid menstruation och vid en infibulation kan förlossningar orsaka oerhörda komplikationer. Dessutom kan många kvinnor få psykiska sammanbrott. Jag blir extremt berörd och kan inte förstå hur oerhört grym världen kan vara. Det är otroligt vilken stor skillnad det är på jämställdheten mellan man och kvinna där nere. Kvinnan har knappt någonting att säga till om. Hon ska bara finnas till för mannens lust och välbehag, samt för att ta hand om barnen som ses som arbetskraft. Det är fruktansvärt orättvist.
Boken var väldigt välskriven men ändå lätt att läsa och förstå. Kapitlen var uppdelad på ett enkelt och bra sätt som gjorde det enkelt att hänga med. Jag har lärt mig mycket nytt gällande denna sed, bland annat att den är så väldigt omfattande. Jag tänker avsluta denna lilla recension med ett ganska långt utdrag ur boken som jag blev väldigt berörd av.
"I Somalia äger omskärelsen rum i hemmet. Kvinnliga släktingar, grannar och vänner deltar. Fadern stannar utanför dörren som en symbolisk vakt. Modern eller någon äldre kvinna utför operationen. Vid varje tillfälle omskärs bara en flicka. Men alla flickor måste genomgå operationen innan de gifter sig.
Inga speciella åtgärder föregår operationen. Den åtföljs inte av någon religiös ceremoni eller några medicinska förberedelser - den utförs ungefär på samma sätt som när ett djur kastreras
Flickan får sitta på en pall. Den är ofta inte rengjord. Flera vuxna kvinnor håller henne i ett fast grepp. Sedan den gamle skilt de yttre och inre blygdläpparna åt, fäster hon dem med taggar från akaciaträd i hullet på låren. Med en kniv skär hon av toppen på klitoris Sedan gör kvinnan som opererar, ett hål av klitoris längd. Den lilla flickan skriker i extrem smärta, men ingen bryr sig om det.
Operatören skär sedan av klitoris ända in i till benet med kniven. Kvinnan som opererar, lyfter sedan med tummen och pekfingret upp det skinn, som är kvar, för att ta bort återstående mjukdelar. De kvinnor, som tar del i operationen kontrollerar sedan att inga rester av klitoris finns kvar.
Barnet gör helt naturligt motstånd och det händer därför ofta att kniven slinter eller att snittet görs oskickligt. Då kan urinblåsan eller analöppningen skadas. Om flickan svimmar, blåser kvinnorna pili-pili (kryddpulver) i hennes näsborrar för att få henne att vakna.
Men detta är inte slutet på tortyren. Den viktigaste delen av operationen börjar först nu. Efter ett kort uppehåll tar operatören åter kniven och skär bort de inre blygdläpparna. Sedan skrapar hon omsorgsfullt av skinnet från insidan av de yttre blygdläpparna, utan att ta någon hänsyn till den oerhörda smärta, hon tillfogar barnet. Grannkvinnorna följer noga hennes arbete och när det behövs, uppmuntrar de henne.
I de spasmer, som ofta uppträder, kan flickan ibland bita av sig tungan. Kvinnorna iakttar barnet noga för att en sådan olyckshändelse skall undvikas. Så fort tungan åker ut kastar de pili-pili på den, så att den omedelbart dras in igen.
När skinnet skrapats av sluter operatören samman de yttre blygdläpparna och fäster dem vid varandra med långa akaciataggar .
Vid det här laget är flickan alldeles utmattad och skriker inte längre, men har vanligtvis konvulsioner. En dekokt av örter tvingas ner i strupen, så att konvulsionerna upphör.
Operatörens viktigaste uppgift är att se till att öppningen blir så trång som möjligt, endast så stor så att urin och menstruationsblod kan komma ut. En liten träpinne stoppas vanligen in för att förhindra att såret växer samman helt. Operatörens värde hänger på att hålet blir så litet som möjligt. Bland somalierna blir en flickas värde högre ju mindre denna öppning är.
När operationen är slutförd, tvättas hela området och torkas med en trasa. Sedan tillsägs flickan att resa sig upp. Hennes lår binds samman med ett snöra av getskinn. Ett stadigt bandage binds runt benen från knäna till midjan. Detta tas inte bort förrän efter två veckor. Under den tiden skall flickan ligga orörlig, utsträckt på sin bädd, medan urin och avföring samlas inom bandaget".
