Mål A7 - Analys av klassiker
Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne
Det första jag möts av när jag börjar läsa boken är en noggrann och rätt så lång beskrivning av huvudpersonen, Philes Fogg. Genom att läsa beskrivningen får jag uppfattningen om att han är en ståtlig och rik medelåldersman som hellre sitter hemma själv ochi pysslar i sitt hus än att vara ute och roa sig bland folk. Han verkar vara lite av en ensamvarg helt enkelt. Av sättet som författaren beskriver hans kläder och hans hus, förstår jag att boken utspelar sig för en mycket lång tid tillbaka
Titeln, Jorden runt på 80 dagar, förklarar uppenbart att boken kommer att handla om en jordenruntresa som ska ta 80 dagar. Det var åtminstone min första tanke. Och visst är det så, denna otroliga resa påbörjas mycket tidigt i boken. Fogg sitter på sin favoritklubb och spelar Whist, ett spel han gärna sysselsätter sig med då han inte väljer att sitta hemma, när han och hans kamrater plötsligt börjar diskutera om det är möjligt att ta sig jorden runt på 80 dagar. Fogg är stensäker på sin sak, att han verkligen skulle klara det. Kamraterna skrattar åt honom och menar att det praktiskt taget är omöjligt (på den tiden var det faktiskt något fullkomligt otänkbart). Fogg är en person som, när han tror på något, måste bevisa det, så därmed är vadslagningen igång. 20,000 pund satsar han på att han efter 80 dagar ska vara tillbaka på klubben klockan 08:45. Fogg skyndar sig hem från klubben, ber sin betjänt Passepartout att packa en lätt väska och redan samma kväll tar de båten från stadens hamn.
Här blev jag otroligt förvånad över att Fogg hade modet att bryta sina rutiner. Visst hade jag fått uppfattningen om att han inte är en person som ger sig i första taget, utan måste han bevisa något gör han det. Men att han skulle lämna sitt hem för en resa som ska pågå i 80 dagar trodde jag inte. De 20,000 punden han förlorar om han inte hinner tillbaka är ingen stor summa pengar för honom och rör honom därmed inte ett dugg. Pengar är en världslig sak för honom och alltså är det bara själva grejen, att han vill bevisa att han klarar det, som är viktig.
Någon särskild mentor kan jag faktiskt inte identifiera i berättelsen. Eller man kanske skulle kunna säga att hans betjänt är hans mentor till viss del, eftersom han faktiskt följer med honom på denna långa resa genom världen, hjälper honom i svårigheter och finns där som stöd. Annars skulle jag vilja påstå att Fogg är sin egen mentor i vissa stunder. Han är själv så stark som individ, vet vad han vill och gör vadhelst som står i sin makt för att uppnå vad han vill.
När Philes Fogg och hans franske betjänt stiger på båten som ska ta dem ut i världen, så börjar deras fantastiska resa och äventyr som de sent ska glömma. En engelsk detektiv, Fix, förföljer dem genom hela resan därför att Fogg misstänks ha rånat The bank of England på 55,000 pund innan resans avgång. Detta är förstås inte sant och reds ut senare i berättelsen. Denne Fix är i hälarna på Fogg vid ett flertal tillfällen, men kan inte arrestera honom förrän han är på brittisk mark. Det brittiska imperiet var stort på den tiden, men omfattade inte hela världen, så det var inte en lätt uppgift för Fix att arrestera Fogg. Men när de når Liverpool kommer den stora vändpunkten i berättelsen, Fix lyckas arrestera honom. Detta gör att de missar tåget från Liverpool till London och därmed tror sig Fogg ha missat möjligheten att vinna vadet. Men, nu kommer ännu en vändpunkt, Passerpartout kommer på att de har räknat fel i bytet av tidzoner vilket innebär att de endast har förbrukar 79 dagar. Alltså kommer de att hinna tillbaka till London i tid.
När Fogg kommit tillbaka till London och det är bevisat att han klarat utmaningen berättar han för kvinnan, Aouda, som de räddade i Asien, att han älskar henne. Det förvånar mig mycket att han hade modet att berätta om sina känslor för henne, då han tidigare har verkat något känslokall och bara har brytt sig om sig själv och sina egna behov. Jag måste nog säga att Philes Foggs karaktär genom resan ändras till en mer känslosam och öppen sådan. Alla de nya erfarenheterna och prövningarna är med om orsakar nog denna förändring av hans personlighet.
Jag tror att Philes Fogg, trots alla motgångar och prövningar, ändå är glad att han gjorde denna resa. Han inser nog själv att han har ändrats till en bättre person och hade han inte gett sig ut i världen hade han heller inte träffat Aouda, som i slutet blir hans fru.
Jorden runt på 80 dagar är en oerhört spännande och bra bok. Jag kunde knappt slita mig ifrån den i vissa stunder, för man ville bara veta mer och mer om resan och hur det skulle gå för Fogg.
